eN HOCKEYÄNKAS BEKÄNNELSER.

urk. jag är lagom paj idag. temat för gårdagen var sol, hockey och framförallt. spontanfylla deluxe. sis och p drack drinkar och sjön singstar som aldrig förr. efter tisdagens psykbryt var morgondagen given. alla behöver vi supa bort våra problem ibland. och att vi gjorde. vissa lite mer än andra. men men. sånt som händer. det är i alla fall skönt att veta vart man vaknar. det visste jag. efter ett tag. det var inte så att jag och v hade tagit över p:s säng medan p fick ligga i soffan. eller var det så? hon är van. bästa p.

idag är jag galet kramsjuk. och alldeles ensam. inte okej. sambon kommer inte hem som planerat. och v ska stanna i skogen efter träningen. när han behövs som mest. inte bra.

så nu är hockeysäsongen slut för den här gången. de spelade sista matchen igår och kammade hem en seger på hemmplan. det skall dock tilläggas att det var med små marginaler. men nu slutar de som bästa tvåa i kvalserien och det återstår bara att hålla tummarna för att det leder till avancering. det får framtiden utvisa. men slut är det i alla fall. och jag vet inte hur jag känner för det riktigt. jag är mest rädd. jag känner ju inte v utan hockeyn. inte egentligen. det var väl dock inte säsong när jag fattade tycke för honom i somras/höstas. men den v jag känner nu är inte riktigt samma som det var då. jag är väldigt glad för det. den forna v är ingen jag skulle vilja vara i ett förhållande med. och det är därför jag är lite skrajsen nu. inte för att jag kommer ändra hur jag känner för honom. men det är mycket annat som kommer bli annorlunda för oss. i förhållandet menar jag. det skrämmer mig lite. men vi får se.



idag har sis hinkat i sig en liter blåbärssoppa på under fyra minuter. så sjukt gott det är.