mMMBOP.

music has been my playmate. my lover. and my crying towel.

jag kom precis att tänka på hanson. ni minns väl hanson? ett av mina absoluta favoritband på mellanstadiet. mitt och många andras. jag minns att jag och marie klasson till och med hade likadana t-shirts en dag. inte var vi ledsna för det. vi ville ju bara visa hur mycket vi älskade våra idoler. deras julskiva var riktigt bra på den tiden då det begav sig.

hanson alltså. vad hände med dem egentligen? jag har försökt forska lite i ämnet men egentligen inte kommit fram till så mycket. troligtvis för att de inte gjort så mycket. bortsett från att de har gift sig. och skaffat barn och grejer. men så mycket framgång i gruppen verkar det inte vara eller ha blivit de senaste åren. jag minns att jag fick ett album från 2000. this time around. men jag menar. det var ju tio år sedan. sen då? de släppte tydligen en samlingsskiva tvåtusenfem. men det är ju inte direkt någon prestation. det skulle ju till och med jag kunna göra. om jag hade något att ha på samlingsskivan vill säga. nu ska jag inte baktala alltför mycket. ytterligare forskning visar nämligen att de släppte sin åttonde (!) studioskiva i juni i år. hur kunde jag missa det? kanske för att de inte längre satsar på den internationella publiken. utan mest på den lokala publiken hemma i tulsa. kanske för att deras fans blivit vuxna. kanske. vad vet jag. men hur får jag tag på skivan?

hanson alltså. tydligen åker de runt på diverse event och intervjuer fortfarande. men allt handlar fortfarande om mmmbop. och det kan man ju förstå.

jag var förresten kär i zac.

vÄRDELÖSINGAR.

you never really learn to swear until you learn to drive.

om lagen säger att man ska vara nere i femtio kilometer i timmen när man passerar femtioskylten. då tycker jag banne mig att lagen även borde säga att man ska vara UPPE i femtio när man passerar skylten åt andra hållet. men det är ingen annan som tycker tydligen. jag förstår inte att människor kan vara så fruktansvärt sega och dumma i huvudet när det kommer till att köra bil. vad är det som är så svårt?

jag å andra sidan. jag är ju ett underbarn när det gäller att köra bil. och mycket annat.

jAG HAR SLÖSAT PÅ MIN PARFYM.

feeling the moment slip away. losing direction you're losing faith.

jag vet inte vad som händer. på två sekunder bryter jag ihop över ingenting. sen är hela dagen förstörd. det är inte första gången det händer. men det var också ganska länge sedan sist. borträknat från igår då. idag har jag gjort mig i ordning för en bra dag på stan tillsammans med s. jag är till och med riktigt söt idag. den nya (dyra) parfymen har fått sin premiär idag. och den gamla slängde jag igår. det har helt enkelt varit en bra morgon. ett tag.

jag skäms över mig själv. jag skäms över mitt liv. jag skäms över var jag hamnat. både i livet och den faktiska platsen. jag var riktigt duktig i skolan. jag var intresserad och engagerad. jag hade hela världen framför mig. jag hade ambitioner. och drömmar. jag (och många andra) såg att jag skulle göra något stort. eller stort vet jag inte. men åtminstone meningsfullt. nu sitter jag här i min soffa och gråter. i växjö. och ska snart gå till mitt jobb. på ica. FETT!

vad hände? vad fan håller jag på med? det här är så fruktansvärt jobbigt för mig. dessutom känns det som om jag offrat hela mitt liv för en kille. och om någon i hela världen är värd det. så är det han. utan tvekan. han är allt jag vill ha. men helt ärligt. är någon verkligen värd så mycket? att jag ska må psykiskt dåligt varje dag över vad jag gjort. nu ser det dessutom ut som att det kommer ta ännu längre tid innan vi kommer härifrån. eller han åtminstone. jag gjorde klart för länge sedan att jag inte tänker stanna. oavsett. det kanske är hårt. men jag måste tänka lite på mig nu. jag känner redan hur jag sakta men säkert bryts ner till grunden.

ärligt talat. till och med den här bloggen är ju deprimerande. vart tappade jag bort mig?

nåja. jag luktar i alla fall gott.

vART LEDER VÄGEN?

when it comes to the future, there are three kinds of people: those who let it happen, those who make it happen och those who wonder what happened.

jag försöker komma på hur jag ska göra för att hitta tillbaka till mitt bloggengagemang som jag hade förr. då skrev jag ju ibland flera inlägg om dagen. ibland till och med långa inlägg. om jag skriver långa inlägg nu så blir det bara en salig blandning av teman och ämnen. och i princip inget sammanhängande. jag bestämde mig i morse att det var dags att börja igen. dags att börja blogga. men frågan är om det går att bestämma bara sådär. man måste ju även ha inspirationen. jag tror jag får skylla lite på det stället jag befinner mig. det är inte så att mitt liv är så spännande just nu. det händer ingenting här. men vad vet jag. det kanske inte händer någonting någonstans.

vilket leder mig in på ett annat problem jag har just nu. jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv. jag vill ju tillbaka hem. hem är gotland. frågan är dock om det är dags redan nu. eller om jag ska göra något emellan. jag vill till stockholm också. inte just för själva stockholms skulle egentligen. för alla jag saknar. alla jag behöver. och alla jag har. där.

jag och v har pratat en del. jag känner att jag vill komma igång med mitt. därför ska jag inte stanna här efter sommaren. jag har högre ambitioner än så. jag inte vad ännu. men de finns där. mitt problem är väl snarare att jag vill för mycket. men inget av det kommer att hända här nere. och nu är det min tur. vi har sagt att efter sommaren blir det något nytt. men nu har han kanske blivit erbjuden ett jobb. här nere. jag tycker att han ska ta det. det är världens chans. och det är ju lättare att få jobb om man har ett jobb. men det betyder å andra sidan att vi kommer att ha ett distansförhållande. för vad som än händer så blir jag inte kvar.

nu ska jag spela yatzy. ett underskattat spel.

uNDERBARA ÄLSKADE SNÖ.

nu vill jag ha snö. och en backe. gärna fler. och min snowboard. jag blir alltid sentimental vid den här tiden. och ändå blir det inte av att jag tar mig iväg på någon skidresa. it's a shame. men efter jul är tanken att det ska bli av. bara något litet. i norge.



kärlek.

kÄNDISAR.

idag betjänade jag en dam som såg mer eller mindre en kopia av mrs, mccluskey i desperate housewives. som tur är var jag för trött för att brista ut i skratt.

sAFFRAN.

the belly rules the mind.

okej. jag vet att det är tidigt. men jag har precis bakat tidernas godaste lussebullar. jag är så oförskämt bra på att baka.

mumma.