fÖRR I TIDEN.

nej nu jävlar. idag har jag verkligen vaknat på fel sida. nog för att ett av mina största intressen är att bittra. men att vakna bitter och irriterad är aldrig kul. argh.

på tal om bittra människor. kom att tänka på rob igår. var nämligen i samma sällskap som en karl från olofström igår. och dialekterna är inte helt olika. tvärtom. rob är en riktigt bitter människa. och jag älskar det. ni vet vem han är. har skrivit om honom ett par gånger förut. [här] bland annat. han bittrar alltid. om allt. jag förstår inte att han orkar. men för mig är det underhållande. så jag klagar inte.

i samband med letandet av länken till en tidigare blogpost har jag precis läst igenom en hel drös med poster från ön. inte min ö. utan den andra ön. i lördags pratade jag med suz. hon och f är i sthlm på sc-kurs. jag hade velat vara där. igår hade varit en bra dag att vara där. syster är där. bror är där. suz är där. f är där. e är där. l är där. m är där. d är där. en hel drös med människor befinner sig i vår kungliga hufvudstad. inget nytt.

d är min gamla chef. den [här] mannen. så jäkla härlig. vi var mer som syskon än kollegor. inte som jag och c såklart. men väldigt lika. för lika ibland. vilket ofta leder till tjafs. men som lika snabbt går över igen. han drog in mig i ett kontrollbehov utan dess like. eller. jag ska nog kalla det för tvångstanke. eller jag vet inte. jag tänker inte skriva vad det är här. för risken att ni själva blir meddragna är ganska stor. ni lär väl kanske märka det någon gång dock. där en mix av ross i friends (till sättet) och ted i himym (till utseendet). sen är han en kvinnokarl utan dess like. och jag älskar det.

en del människor ska vara players. så länge man verkligen går in för det helhjärtat så tycker jag det är helt rätt. eller ja. jo. det tycker jag faktiskt. det fanns ju en anledning till att teamets ledmotiv nere på ön var den [här] låten. ingen var väl direkt någon ängel.

hepp.