Monday, April 6, 2009

hAMBÖÖJARE.

även om de flesta människor håller kvar vid sin dialekt på ett eller annat sätt. så är det väldigt vanligt att den suddas ut en aning när man flyttar eller träffar andra människor. jag har aldrig haft jättemycket dialekt. ingen av mina syskon heller. det har sina förklaringar. okej. sin förklaring. men personligen hör jag väl att jag är därifrån jag är. dock får jag ofta frågan om jag är från dalarna. eller norrland. eller västerås. denna fråga är nog inte helt ovanligt att man får när man är gammal ö-bo. ibland kan jag faktiskt förstå att folk tar fel. men. alla pratar ju inte gutamål. det skulle vara kul om fastlandet förstod det någon gång.

i helgen var jag som sagt hemma hos svärföräldrarna igen. min karl pratar ju redig småländska. men. det är ingenting emot hur han pratar när han är hemma. inte med mor och far möjligen. men i lördags var vi på lite happening med hans idrottsförening. och oj. vilken dialekt han drog till med. helt fantastiskt. det späs ju ofta på när man är hemma. men det handlar om fem mil. fem mil kan tydligen göra mycket. jag hade fantastiskt roligt åt detta hela kvällen. det är ju desstuom en väldigt fin dialekt. jag vet att många inte håller med mig på den punkten. men jag har alltid ansett att småländska är en av sveriges finaste dialekter. nu är jag ju inte längre rookie i ämnet och kan därför höra skillnad på småländska och småländska. här bjuder jag nu på några av mina småländska favoriter. direktstulna från min underbara karl. som har sverigest härligaste dialekt (tätt följt av aa).

gööka (gurka). böök (burk). hambööjare (hamburgare). köva (kurva). stööka (styrka).

ja. ni förstår ju. och det här är alltså när han är här i växjö. när han är hemma i smålands centrum späs detta på med en hel det extra. men jag gillar det. min favorit är dock kalmar läns dialekt. den skiljer sig såklart från ort till ort den också. men i det stora hela är det min favorit.

så. det var lite dialektsnack med sis. dialekter är något som alltid fascinerat mig. svenska dialekter är intressanta. och norska dialekter ska vi bara inte tala om. jag älskar alla norska dialekter. allt från lillesand till aalta. eftersom jag är snäll så bjuder jag på ett par exempel från norge också. men det får bli i film-form. mina vänner. låt mig presentera. raske menn.



dessutom har jag än en gång fått bevisat för mig att i åseda känner man alla. det går inte att förneka.

1 comment:

Emelie said...

Jasså, du gillar kalmar-dialekten. Jag som är ifrån dom trakterna tycker det låter för hemskt när jag hör det på radio/tv. Men även jag lägger på mer dialekt när jag kommer hemhem.