den dag jag får barn ska jag inte döpa honom/henne till alvin. melvin. noel. tindra. wilma. alva. alice. william. eller elsa. jag kan säkert komma på fler. men. jag tycker det räcker.
varför envisas alla med att döpa sina barn till samma namn som alla andra. okej. det är inte statistiskt möjligt. men näst intill. uäck.
home is a place you grow up wanting to leave and grow old wanting to get back to.
det är lite intressant egentligen. hur man ändrar sig. jag har aldrig varit en som verkligen ville bort från gotland. alltså verkligen bort och aldrig mer komma tillbaka. men däremot var jag en av de som ville därifrån för att upptäcka något annat. något mer. ut och leva. ut och uppleva. sagt och gjort. de flesta av oss gjorde så. och det enda man egentligen ville efter gymnasiet var att komma bort. väl iväg insåg man ju att det fanns inget annat ställe att spendera sina somrar på än gotland. om man inte åkte hem över sommaren så saknade man det nåt otroligt mycket. eller man och man. jag. men nu på senare år har det gått över i ett konstant saknande. en konstant längtan tillbaka till min ö. en längtan efter den gotländska sommaren. efter den gotländska hösten. den gotländska vintern. och våren. och jag inser mer och mer för varje dag att det är där jag hör hemma. och jag vet att jag inte är ensam om att känna så. vi är många.
det är en härlig känsla ändå. att faktiskt veta vart man vill. även om jag inte vet vad jag vill. men jag vill inte heller tillbaka förrän jag vet vad jag vill. visst finns det mycket man kan göra där. men jag vill bli färdig med mitt velande först. för hur man än ser på det så krävs det en viss mognad för att flytta tillbaka.
snart får jag i alla fall åka hem. även om det bara är över jul. det är den bästa tiden att åka hem. över jul. alla är hemma. i princip i alla fall. alla är hemma. och det är bara vi. inte en massa dumma fastlänningar som inte vet vart man ska gå ut. nej. det är bara vi. vi på min ö.
music has been my playmate. my lover. and my crying towel.
jag kom precis att tänka på hanson. ni minns väl hanson? ett av mina absoluta favoritband på mellanstadiet. mitt och många andras. jag minns att jag och marie klasson till och med hade likadana t-shirts en dag. inte var vi ledsna för det. vi ville ju bara visa hur mycket vi älskade våra idoler. deras julskiva var riktigt bra på den tiden då det begav sig.
hanson alltså. vad hände med dem egentligen? jag har försökt forska lite i ämnet men egentligen inte kommit fram till så mycket. troligtvis för att de inte gjort så mycket. bortsett från att de har gift sig. och skaffat barn och grejer. men så mycket framgång i gruppen verkar det inte vara eller ha blivit de senaste åren. jag minns att jag fick ett album från 2000. this time around. men jag menar. det var ju tio år sedan. sen då? de släppte tydligen en samlingsskiva tvåtusenfem. men det är ju inte direkt någon prestation. det skulle ju till och med jag kunna göra. om jag hade något att ha på samlingsskivan vill säga. nu ska jag inte baktala alltför mycket. ytterligare forskning visar nämligen att de släppte sin åttonde (!) studioskiva i juni i år. hur kunde jag missa det? kanske för att de inte längre satsar på den internationella publiken. utan mest på den lokala publiken hemma i tulsa. kanske för att deras fans blivit vuxna. kanske. vad vet jag. men hur får jag tag på skivan?
hanson alltså. tydligen åker de runt på diverse event och intervjuer fortfarande. men allt handlar fortfarande om mmmbop. och det kan man ju förstå.
jag var förresten kär i zac.
you never really learn to swear until you learn to drive.
om lagen säger att man ska vara nere i femtio kilometer i timmen när man passerar femtioskylten. då tycker jag banne mig att lagen även borde säga att man ska vara UPPE i femtio när man passerar skylten åt andra hållet. men det är ingen annan som tycker tydligen. jag förstår inte att människor kan vara så fruktansvärt sega och dumma i huvudet när det kommer till att köra bil. vad är det som är så svårt?
jag å andra sidan. jag är ju ett underbarn när det gäller att köra bil. och mycket annat.
feeling the moment slip away. losing direction you're losing faith.
jag vet inte vad som händer. på två sekunder bryter jag ihop över ingenting. sen är hela dagen förstörd. det är inte första gången det händer. men det var också ganska länge sedan sist. borträknat från igår då. idag har jag gjort mig i ordning för en bra dag på stan tillsammans med s. jag är till och med riktigt söt idag. den nya (dyra) parfymen har fått sin premiär idag. och den gamla slängde jag igår. det har helt enkelt varit en bra morgon. ett tag.
jag skäms över mig själv. jag skäms över mitt liv. jag skäms över var jag hamnat. både i livet och den faktiska platsen. jag var riktigt duktig i skolan. jag var intresserad och engagerad. jag hade hela världen framför mig. jag hade ambitioner. och drömmar. jag (och många andra) såg att jag skulle göra något stort. eller stort vet jag inte. men åtminstone meningsfullt. nu sitter jag här i min soffa och gråter. i växjö. och ska snart gå till mitt jobb. på ica. FETT!
vad hände? vad fan håller jag på med? det här är så fruktansvärt jobbigt för mig. dessutom känns det som om jag offrat hela mitt liv för en kille. och om någon i hela världen är värd det. så är det han. utan tvekan. han är allt jag vill ha. men helt ärligt. är någon verkligen värd så mycket? att jag ska må psykiskt dåligt varje dag över vad jag gjort. nu ser det dessutom ut som att det kommer ta ännu längre tid innan vi kommer härifrån. eller han åtminstone. jag gjorde klart för länge sedan att jag inte tänker stanna. oavsett. det kanske är hårt. men jag måste tänka lite på mig nu. jag känner redan hur jag sakta men säkert bryts ner till grunden.
ärligt talat. till och med den här bloggen är ju deprimerande. vart tappade jag bort mig?
nåja. jag luktar i alla fall gott.
when it comes to the future, there are three kinds of people: those who let it happen, those who make it happen och those who wonder what happened.
jag försöker komma på hur jag ska göra för att hitta tillbaka till mitt bloggengagemang som jag hade förr. då skrev jag ju ibland flera inlägg om dagen. ibland till och med långa inlägg. om jag skriver långa inlägg nu så blir det bara en salig blandning av teman och ämnen. och i princip inget sammanhängande. jag bestämde mig i morse att det var dags att börja igen. dags att börja blogga. men frågan är om det går att bestämma bara sådär. man måste ju även ha inspirationen. jag tror jag får skylla lite på det stället jag befinner mig. det är inte så att mitt liv är så spännande just nu. det händer ingenting här. men vad vet jag. det kanske inte händer någonting någonstans.
vilket leder mig in på ett annat problem jag har just nu. jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv. jag vill ju tillbaka hem. hem är gotland. frågan är dock om det är dags redan nu. eller om jag ska göra något emellan. jag vill till stockholm också. inte just för själva stockholms skulle egentligen. för alla jag saknar. alla jag behöver. och alla jag har. där.
jag och v har pratat en del. jag känner att jag vill komma igång med mitt. därför ska jag inte stanna här efter sommaren. jag har högre ambitioner än så. jag inte vad ännu. men de finns där. mitt problem är väl snarare att jag vill för mycket. men inget av det kommer att hända här nere. och nu är det min tur. vi har sagt att efter sommaren blir det något nytt. men nu har han kanske blivit erbjuden ett jobb. här nere. jag tycker att han ska ta det. det är världens chans. och det är ju lättare att få jobb om man har ett jobb. men det betyder å andra sidan att vi kommer att ha ett distansförhållande. för vad som än händer så blir jag inte kvar.
nu ska jag spela yatzy. ett underskattat spel.
nu vill jag ha snö. och en backe. gärna fler. och min snowboard. jag blir alltid sentimental vid den här tiden. och ändå blir det inte av att jag tar mig iväg på någon skidresa. it's a shame. men efter jul är tanken att det ska bli av. bara något litet. i norge.
kärlek.
idag betjänade jag en dam som såg mer eller mindre en kopia av mrs, mccluskey i desperate housewives. som tur är var jag för trött för att brista ut i skratt.
the belly rules the mind.
okej. jag vet att det är tidigt. men jag har precis bakat tidernas godaste lussebullar. jag är så oförskämt bra på att baka.
mumma.
sure god created man before woman. but then again you always make a rough draft before creating the final masterpiece.
jag undrar varför karlar (pojkar?) aldrig slutar att vara beroende av en mamma. inte nödvändigtvis sin egen mamma. men en mamma. det är som om de hela tiden behöver en jävla spark i röven för att någonting ska hända. och ändå händer det inte.
jag kan inte låta bli att hundra hur karlar fungerar. när jag kom hem efter två veckor var det första jag fick göra att ta hand om tvätten som JAG hängde upp två veckor tidigare (mamma). det andra jag fick göra var att kasta blommorna jag fått på min födelsedag en si sådär 15-20 dagar tidigare (mamma). jag kan gå med på blommorna. det manliga (straighta) könet har ju inte riktigt öga för sånt där. men tvätten? tröttnar man inte på att den hänger där? tydligen inte. det går ju liksom att stänga dörren till det rummet. my bad. nu är det väl tyvärr också så att vi kvinnor har en mammaroll naturligt i oss. så i vissa fall behandlar vi även karlarna som barn. men. de är ju barn.
finns det några självständiga karlar där ute?
låt oss säga att en mans sambo åker iväg ett par dagar. låt säga att hon är borta 12 dagar. vi kan säga att hon åker till usa. innan hon åker ger hon sin sambo EN uppgift som skall utföras medan hon är iväg. vi kan säga att bilen inte gick igenom besiktningen och att mannens uppgift då blir att ringa till bilmekanikern (som för övrigt att mannens bekant) och se till att bilen blir fixad. detta så att kvinnan eller mannen sedan kan ombesiktiga bilen innan månadens slut. helst kanske bilen till och med skulle vara besiktigad och klar när kvinnan kommer hem. vi kan säga att det är en ljusgrön bil. kanske en renault. så. vad händer? jo. mannen ringer till mekanikern samma dag som kvinnan kommer hem och bestämmer en tid med honom. det visar sig sedan att bilens fel inte går att åtgärda till dess att bilen skall ombesiktigas. vi kan säga att det skulle vara imorgon fredag. det hela resulterar ju då i att bilen från och med måndagen den första november innehar körförbud.
men varför ska kvinnan vara arg för det? han ringde ju faktiskt innan hon kommit hem.
great.
age is an issue of mind over matter. if you don't mind, it doesn't matter.
det där med att jag skulle återkomma om valet känns ju lite passé nu. eller vad sägs? till och med jag har tröttnat på att vänta på det inlägget. om det nu var någon som ville läsa mina politiska analyser om 2010 års riksdagsval.
parentes. jag undrar varför det blir så lite skrivet här. slutparentes.
ville bara säga att jag fyllde år igår. jag blev hela tjugofem år gammal och det känns så jävla bra rent ut sagt. rynkor och hängbröst var det första jag såg i spegeln på morgonen. men vad gör väl det. nej. allvarligt talat så har jag längtat efter att få fylla tjugofem. på något vis känns det lite mer seriöst nu. på ett bra sätt då. jag blev firad stort av min bästa v hela dagen igår. och av familjen hela helgen förra veckan. jag kan inte bli mer nöjd faktiskt.
om fyra ynka dagar bär det av. ipoden är snart uppdaterad. alla papper är utskrivna och passet är kopierat. såklart är jag på den säkra sidan när det gäller sånt där. man vet aldrig vilka idioter som kan få för sig att sno ens pass. eller väska åtminstone. jag hoppas bara att jag kommer tillbaka till sverige sen. flyger man från det hyperhysteriska landet så vet man ju aldrig. terroristhot och allt. om jag nu skulle hamna bredvid en taliban på flyget hem så får jag åtminstone hoppas att han (det måste väl vara en han) är trevlig. men. det skulle jag ju förvisso inte räkna med.
allah ska med.
george washington is the only president who didn't blame the previous administration for his troubles.
så har vi då skrivit politisk historia i sverige. själv har jag varit i stockholm hela helgen. med andra ord är jag väldigt trött just nu. men jag återkommer imorgon. för det här tål att bloggas om.
politik är ju fantastiskt.
take a music bath once or twice a week for a few seasons. you will find it is to the soul what a water bath is to the body.
jag missar austin city limits music festival med ett par dagar. där hittar vi namn som muse. m.i.a. lcd soundsystem. the xx. temper trap. the gaslight anthem. norah jones. band of horses (!). som ju är ett av världens utan tvekan bästa band. the national. och edward sharpe & the magnetic zeros. deras musik är bara sann lycka. och switchfoot då. en gammal klassiker. bara för att nämna några då. det är ungefär alla band jag vill se. samlade på en och samma festival.
där i dagarna spelar även the black keys. good old rock 'n roll så att säga. och that concert alone grämer mig minst lika mycket som alla de andra.
men jag ska nog hitta något som passar under de dagar jag är borta för det. jag är ganska bra på sånt.
if i seem to boast more than is becoming, my excuse is that i brag for humanity rather than for myself.
om det nu råkar vara så att någon tog illa upp av mitt inlägg om min resa. att/om jag på något sätt fick det att låta som om det bara är jag i hela VÄRLDEN som lyckas skapa kontakter när jag reser. eller att det bara är jag i hela världen som är utåtriktad och framåt.
jag menade det hela som en uppmaning. till dem som kanske inte har gjort någon stor resa ännu. att ta chansen att prata med folk. umgås. skapa kontakter. ta vara på dessa sen. och utnyttja varandra. det är det bästa man kan göra. jag har ju även bott hos vänners vänner när jag varit ute och rest. jag har utnyttjat andras kontakter. det är inte bara jag som kan skaffa vänner. det var absolut inte så jag menade. men eftersom att det är min blogg. så skriver jag om mitt. enkelt.
menade ju inte att verka skrytig. eller dryg.
skulle jag aldrig vara.
nu är det vardag igen. det känns faktiskt ganska bra. då har man inte tid att tänka på så mycket annat än middag och ta ut soporna.
det kanske är hälsosamt.
men inte lika hälsosamt som min semester i oktober.
tjo.
for a few precious moments i'm back in old texas, under a high sky, where all things are again possible and the wind blows free.
jag vill bara säga ett par saker. det lönar sig att resa. det lönar sig att vara trevlig mot folk (även om det ofta är roligare att vara otrevlig). det lönar sig att vara framåt och outgoing. det lönar sig sedan att hålla kontakten med personer man träffat på sina resor. de kan komma att vara till stor nytta i framtiden. om man vill.
som förra året när vi var på road trip i usa och canada. då fick vi bo hos min kompis doug. en kille jag träffade på vår tågluff två år tidigare. han bjöd oss även på världens godaste mat genom tiderna.
den här gången är det bara jag får nyttja min vän. och det är inte doug den här gången. men en vän som jag, även han, träffade på tågluffen 07. han är en ganska krävande person. eller nej. det är inte rättvist. men han är ganska mycket. men otroligt härlig. jag var den i vårt resesällskap som orkade med honom. jag är den som höll kontakten med honom. jag är den som han kom och hälsade på i oslo. jag är den som han skickar bilder till på sin underbart söta dotter och familj.
och jag är den som han precis bjudit att komma till austin, texas i oktober. inga kostnader. han har verkligen bjudit mig. bjudit. det gillar jag. så den tolfte oktober åker jag till texas. jag kommer hem igen den tjugonde. och jag ska ha det så bra.
så. summan av kardemumman. eller kontentan av detta är. håll för guds skull i era reskontakter. det finns inget bättre sätt att resa än att utnyttja varandra. det finns inget bättre sätt att resa än med de människor som befinner sig på platsen i vardagen. de kan mest. vet mest om området.
tänk på det här när ni är ute och far.
okej. nu är det allvar. kan någon vara så snäll och lösa mina problem och hitta svaren på alla mina frågor?
det är inte roligt längre.
jag gillar inte riktigt fredagen den trettonde. jag tror inte på den. det finns ingen som har mer otur den dagen än någon annan. problemet är att just denna dag letar folk efter fel. det gör de inte annars.
så. i don't believe in it.
jag tror att jag sakta men säkert håller på att bryta ner mig själv. inte fysiskt. nej om det ändå vore så väl. men psykiskt. jag mår egentligen inte dåligt. men jag har ingen lust. ingen lust till någonting. jag som annars är ganska utåtriktad. och nyfiken. och ivrig på att leva. missförstå mig rätt nu. leva vill jag såklart. men det här med att känna sig levande. det är ju lite av min grej. var finns det nu?
jag vill bara vara lycklig. och levande. och entusiastisk. och passionerad. och. ja. mig själv igen helt enkelt.
men hur ska man göra när man inte vet vad man vill. när man
inte vet vad det är som får en att må sådär oförskämt bra som alla egentligen förtjänar. nästan alla i alla fall.
jag känner mig så trött. på allting. utmattad. gnistan är borta. eller den här nog snarare gömt sig. jag ska bara se till att hitta den jäveln igen. jag har inte ens lust att gå och gå. jag fastnar i soffan. jag är så less på att inte ha någonting. ingenting som är mitt. det är precis så det känns här nere. jag har inget hem. ingenting är på mina villkor. jag vill bara bort.
men vart? och till vad?
return to days when you knew you still felt alive.
- nu vet jag var vi är! snart kommer vi dit där bellman skrev den blomstertid nu kommer.
- BELLMAN?! kolmodin menar du. och nej vi är inte där.
vad svårt det är ibland. när man kommer hem. och man får må sådär riktigt bra. men jag gör alltid det på sommaren. om jag är hemma. med hemma menar jag hemma på ön. jag tror många har svårt att förstå det. hur man än vänder och vrider på det är det något extra speciellt med att komma hem när det är den här ön som är hem.
okej. lite dumt skrivet kanske. det är inte svårt att komma hem och må bra. tvärtom. men det gör allt det andra så mycket svårare. jag vill inte åka tillbaka till småland. jag hatar småland. jag får lika mycket ångest varje gång jag måste åka tillbaka. samma stora klump i magen. nu kanske större än någonsin.
sen är ju paradiset på sommaren mest en illusion. en illusion av vad som skulle varit om det alltid var sommar och alla man tyckte om var hemma. det är ju inte verkligheten. tyvärr. men ibland vill jag inte tänka på det. inte behöva fundera på vad som finns utanför allt det här. personer man tycker om här. platser man inte vill lämna.
jag vill leva i min verklighet.
ni anar inte hur ensam jag känner mig. jag vill inte klaga. jag gillar att klaga när det görs med glimten i ögat. när det är lite bittert och det ligger lite sarkasm bakom det hela. jag gillar att vara förbannad. men nu vill jag klaga på riktigt. inte för att jag egentligen har det dåligt. men jag är bara så himla ensam.
och jag vet. den och den är här. och vi och vi ska ses. men det blir ju aldrig. och det finns liksom ingen riktig här. klart jag har vänner. men ni vet. ibland vill man bara ha den där speciella. som ett syskon. eller en bästa vän. någon man bara kan gå hem till. och bara vara hos. utan att behöva fråga först.
och ändå känna sig trygg.
Det finns så mycket att förlora, mina drömmar är så stora. Här är gatorna
alldeles för små. Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé,
det är för sent ändå". Mina chanser blir allt färre, och mitt tvivel bara värre.
På kafé finns ingen hjälp att få. Klådan bygger bo och jag får ingen lugn och ro,
här ser jag tågen komma och gå och all min trygghet stramar allt för tätt inpå.
Det isar och det bränns och jag letar efter gråa dagars skäl att skynda på.
Jag vill byta planet. Hjärter Dam, jag vet hur det känns.
Det finns en fagrare glans, någon annanstans. Jag får hoppas som om himlen fanns,
och tro och be att det ska gå. För jag får ingen tröst, av min inre röst.
Den vill knäcka mig varenda höst och gråa dagar skyndar aldrig på.
tror fan det att hon inte har betalat. hon har ju inte ens fått sin bokningsbekräftelse. dumb ass.
vilken miss. är inne på kappahls hemsida och kollar lite på accessoarer. hittade de här bilderna. skojar dom med mig eller? eller är det jag som missförstått någonting?
har fotografen jävlats med dem? man tar inte bilder på trasiga produkter och lägger upp på hemsidan. eller gör man?
visst blev väl bloggen fin nu?
jag vågar nog påstå
att
det är den snyggaste hittills.
så det så.
vet inte om dom hör mig.
alla dom som jag älskat och alla dom jag hatade.
var jag än går, ser jag jämt en horisont.
hör en röst som förklarar att man aldrig kan börja om.
idag har jag bokat. eventuellt köpt. en resa till djerba. det ligger i tunisien. resan är för fyra personer. i två veckor. och totalpriset är ljuva 37292 kronor. jag har också flyttat till ödsmål. det ligger strax utanför stenungsund på västkusten.
detta om man skall tro apollo. jag har nämligen fått bekräftelsen på detta idag. via mail. tycker det är fascinerande med människor som inte har koll på vad de har för mailadress. speciellt i situationer som denna.
apollo alltså. de har alltid varit klåpare enligt mig. fostrad i ving som jag är. men faktiskt. de lyckas inte med mycket. dessutom är deras reseledare fula.
jag skulle aldrig. och kommer aldrig. åka till tunisien. jag kommer åka lika lite dit som jag tänker åka till thailand. eller turkiet. eller egypten.
aftonbladet är dumma i huvudet. ville bara framför det också. innan jag går och lägger mig. jag bojkottar dem nu. jag och många andra. av många. väldigt många anledningar. två bra anledningar är att de ett. är den jävla sossetidning. två. att de säljer t-shirts med texten ner med monarkin på.
så.
fuck you aftonbladet.
och på tal om den officiella bröllopsserien. så skickade jag ett vykort i a5-format från den serien till en kompis för bara några dagar sedan. tillsammans med en födelsedagspresent till hans dotter. för hon fyller nämligen två år den sista maj. hon är nog den sötaste unge jag någonsin sett. och hon heter svea. men är über-amerikansk. och lite indier. men bara lite.
jag pratade med zia nu i kväll. hennes pappa. en kille jag träffade för tre år sedan på världens bästa tågluff. i kroatien. och övriga europa. men just detta möte var i kroatien. en lite väl påflugen herre. men på något sätt blev det något speciellt där. han är en av mina bästa vänner. även om vi knappt aldrig ses. och jag blev så himla glad idag. när jag fick prata med honom. och inte bara honom. men även med svea. och vet ni vad hon sa?
raccoon.
det här prinsessbröllopet fascinerar mig mer och mer. hela tiden. mest för att dom är så himla snygga. och att hela bröllopet göra med glimten i ögat. även om det är helt och hållet allvarligt. jag gillar det helt enkelt. det är så mysigt på något vis. jag gillar dom båda. och nu ska vi inte ens snacka om den officiella bröllopsserien. porslinet är så jävla snyggt. glasunderläggen vill jag ha. kaffet är säkert jättegott. chokladen är så vacker. och dyr. men jäddrans vad fint alt är. på alla sätt.
jag vet inte riktigt vad som händer med mig. och det tråkigaste av allt. är att jag jobbar på självaste bröllopsdagen. funderar på att byta den. men å andra sidan är jag ledig hela midsommarhelgen.
ja. det är en prioriteringsfråga.
så snygga. och retuscherade. men ändå.
fab. u. lous.
jag har hittat världens bästa grej. ni som känner mig vet att jag har en del konstigt för mig. min senaste aktivitet är den här underbara [webcamen] från yellowstone national park. från old faithful för att vara exakt. så nu sitter jag lite då och då och följer denna geyser online. tyvärr uppdaterar kameran lite dåligt. bara var tjugonde sekund. men det är ändå fascinerande. åtminstone för mig.
så nu fick ni lite tips på vad man kan göra. om man har tråkigt en dag. kolla [här].
alicia keys version av empire state of mind är ju ungefär en miljon gånger bättre än jay z:s. jag räknar med att ni håller med.
lillebror. jag har lånat en film av dig. glömde säga det. elizabethtown. jag skickar tillbaka den om du vill. annars får du sen i sommar.
såg den häromdagen. har någon sett den? jag kan inte bestämma vad jag tyckte om den. den var fin. men fruktansvärt seg. oralndo bloom. och kirsten dunst. jag läste baksidan av fodralet. och tänkte att det här kan bara inte gå fel. det hände ingenting första tre fjärdedelarna av filmen. ingenting. sista halvtimmen var dock helt underbar. därav min kluvenhet. är det ett ord? det blev nu.
i övrigt är jag fortfarande beroende av one tree hill. betar av säsong efter säsong. men snart är det slut. om två säsonger. vad ska jag göra då?
livet är tufft.
jag kom på en sak till som stör mig. ja. jag spenderar mina dagar med att tänka ut vad som stör mig. nu kom jag och tänka på något som stört mig under många år. och som allt annat är det inget jag kan göra något åt.
det heter ett äpple.
en äppelkaka. eller äppelruta. eller äppelmos.
inte äpplekaka. och minst av allt heter det äpple kaka.
vad händer med människan. vad hände med att kunna sitt eget språk. jag blir förbannad på sånt. var gick det snett?
i småland säger man söndrig. inte trasig. eller sönder. nej. den är helt söndrig.
jo jo.
skulle ta ett varv i löparanda runt sjön igår. istället delade vi på en flaska vin. ja. vad ska man säga.
nu blir det top model.
jag vet inte vad jag vill. med någonting. kan någon snälla bara hjälpa mig. och säg inte att det löser sig. eller att jag kommer på det med tiden. för jag har inte tid med det.
det finns så mycket jag vill göra. men jag har inte tid. eller råd. eller möjlighet. och jag inte göra val. det är inte min grej. jag vill bara...veta. vad ska jag göra? i framtiden. nu. i höst. nästa vår. det hade varit så enkelt om valen var färre. och möjliga.
jag vill inte resa igen. men jag vill utomlands. och när jag väl kommer dit kommer jag vilja komma hem igen. jag vill. men vill inte. och vad.
varför kan inte allt bara vara förutbestämt. gör det här eller dö. ungefär så. inte som ett hot. utan mer att det här är faktiskt ditt enda alternativ. deal with it.
här kan jag i alla fall inte sitta och ruttna. och allra minst idag. jag vill bara bort. hem. iväg.
så ljuger vi lite till. det är väl lika bra. eller vad säger du? måste ju hålla (bristen på) trovärdigheten uppe.
får man väl kanske börja med att säga. ledig idag. i övrigt jobb hela påsken. bloggen har blivit lite övertagen av twitter som åter igen gjort comeback i mitt liv. men jag har inte glömt den.
så. dagens bästa är ju att train har gjort comeback. eller. jag vet inte om det räknas som comeback. de har väl varit ganska aktiva sen de startade. men inte hos mig. så förra året släppte de i alla fall ett nytt album. med den här sköna låten på. den går såklart inte upp mot drops of jupiter. men ändå. glad som tusan blir man i alla fall.
nu ska jag återgå till mina förberedelser inför kvällens påskmiddag. så.
glad jävla påsk.
(en dag ska jag uppdatera bloggen till "vår-style". en dag.)
ikväll har sambon spelat match. sista för säsongen. no more hockeyänka for me. så jäddrans smutt. men tänk om vi går varandra på nerverna nu när han ska vara hemma på kvällarna. det återstår att se. men det verkar mycket otroligt att det skulle bli så.
hur som helst. som vanligt i slutspel ska man ju odla slutspelsskägg. and so he did. men idag. sista matchen till ära. då ska hela laget satsa på musche. här är ett resultat.
det känns så värdelöst allt det här. det var inte direkt det här jag hade tänkt mig med mitt liv. och det klart att det vore enkelt att göra något åt saken. men mycket svårare när man har någon annan än sig själv att visa hänsyn till.
är det hemsk att säga att jag tycker det är mer hemskt när killar har ätstörningar. eller inte värre kanske. men det är ju inte alls samma prat om det. så när man väl ser det blir det en större grej. hemskt men sant. nu tänker jag då främst på anorexi.
nu till jared leto då. när vi ändå är inne på ämnet. det var en bra konsert. jag gillar att jag gick själv. jag ger mig själv lite cred för det faktiskt. sen är det ju alltid tråkigt att inte ha någon att diskutera upplevelsen med.
det var lite sämre än jag väntat mig. ändå väldigt bra. men. han sjöng inte så mycket som han borde. visst är det bland det bästa som finns när publikhavet stämmer upp. men inte hela låtar. nåväl. det var ändå en mäktig upplevelse. deras låtar är ju bara underbara. och han är riktigt rolig. om än lite ful i mun.
jag är nöjd i alla fall. lätt värt 355 spänn.
a well lubricated audience is a very happy audience.
idag ska jag till gävla. jag ska träffa m. fina m. det var för länge sen. en gång om året är inte tillräckligt.
den här låten är väl riktigt skön. jag bjuder på en tidig sommarhit. jag tror på det i alla fall. och som vanligt är ju det vad som räknas.
edward maya ft. vika jigulina - stereo love.
är det inte ovanligt många bra låtar i mello i år? tror det blir en spännande final på lördag faktiskt. för mig känns det ganska öppet. no matter what alla kritiker säger.
den som lever får se.
haha. lillebror. och pappa. minns ni det här eller?
eller det här.
eller det här.
eller det här.
åh. jag blev nästan lite tårögd nu.
en öl till kanske.
en kväll som innehållit god mat. vin. och öl. pricken över i:et. alice i underlandet. ska den verkligen sluta redan? kvällen alltså. well. tydligen ska jag på bodypump klockan halv tolv imorgon. så för att kompensera det. så blir det en burgare och en öl till. i alla fall föl v. han får stå för burgaren. så tar jag en öl.
men alice. jag vet inte riktigt. den var ju fin. eller snygg. på sina ställen. men. njae. jag tror ändå inte det. den kanske inte var så fin och snygg ändå. tror den varit bättre om man inte haft några förväntningar. om man inte sett den riktiga versionen innan. de hade liksom missat allt det roliga. allt det fina. den här kändes mörk. hemsk. ja jesus amalia vad kluven jag är. så det är väl bäst att sluta med diverse analyser och dåliga försök till någon form av recension. det som var roligast. och bäst. med hela den här filmen. det var ju ändå. att det var andy som var tjockisarna. ni vet väl andy? jag var tyvärr den enda i kvällens sällskap som visste vem det var. men här får ni ett klipp. inte från alice. men från andy.
vet ni förresten hur många gånger jag stavat fel i det här inlägget. nej. inte jag heller. men galet många.
det är så trist när man tänker tanken som följer. jävlar vilket bra blogginlägg det där skulle bli.
och sen glömmer man skiten.
ikväll blir det middag. m och s kommer hit. sen blir det lite vin. och bio. alice in wonderland. jag kan inte över huvudtaget förstå att vi är så få som har sett den tecknade versionen. var har ni varit under era barndomsår? ni har verkligen missat något stort. nu hoppas jag (och s, som är de enda två i sällskapet som sett detta mästerverk tidigare) att den nya versionen lever upp till alla förväntningar.
det återstår att se.
vi steks.
vi ses på onsdag. jag och den här mannen. hans bror. och några till. för då bär det av till hammarbyhamnen. och fryshuset.
trehundrafemtiofem spänn. tycker det är ganska överkomligt för en konsertbiljett. speciellt när det gäller ett band som detta.
så. nu skapar jag lite stämning här. måste börja preppa i tid. speciellt när man ska gå ensam. tänkte jag kunde dela med mig lite också. tror det kommer bli fint det här. dessutom får jag träffa älskade och bästa emma. hon har alltid varit min vän. och kommer alltid att vara. precis som min käraste syster. som jag också ska leka med under ett par dagar.
sticker på onsdag. tillbaka till skogarna på söndag. nu snackar vi nästa vecka alltså.
Vad har tv4 för reportrar? det stör mig lite att jag inte minns hans namn. men. den här mannen gör intervjuer i nyhetsmorgon. idag har han varit i dalarna och intervjuat sandra hansson. som är erkänt duktig när det kommer till vasaloppet. men tyvärr verkar vara lika tappad hon. men åter till reportern. vad ställer han för frågor? är han seriös?
spelar det nån roll vad man har för plankor under fötterna när man åker?
nåväl. jag är inte intresserad ändå. dock har jag sett honom förut. i andra intervjuer. och han har varit likadan då. jag vet inte riktigt om jag tycker att såna människor ska få göra tv.
jag känner att det varit väldigt bittert här ett tag. kanske dags att ändra på det. kanske en uppdatering.
mamma har varit här i helgen. det har varit helt underbart. hon kom i torsdags. i fredags tog hon och jag långfrukost medan v gick upp tidigt och gjorde nytta. sen visade jag mitt jobb innan vi hämtade upp en något grinig v på campus. det löste sig dock snabbt. sen bar det av till ikea. i två bilar eftersom den sistnämnde hade träning och behövde åka tidigare. det var taktiskt. jag och mamma var på ikea i sex timmar. och var sist ut och lämnade parkeringen sist av alla. det är så vi gör i vår familj.
kvällen som skulle bestå av finare middag slutade i varmkorv med bröd. dock på hemmaplan så vi kunde avnjuta lite vin.
lördag då. långfrukost igen. men denna gång tillsammans med v. och mamma. sen blev det pyssel. bokhyllor skulle sättas ihop och lampor skulle hängas upp. sen kom svärmor, svärfar och svåger på besök. sen bar det av till stan för lite shopping. och sen middag och film i hemmet.
söndag. mer pyssel. mer fix. sen blev det kosta. jag har aldrig varit där. trots att jag bott i den här hålan ganska länge. eller åtminstone många gånger. v har inte varit där på många många år. så det passade ju bra. önskar bara vi hade haft lite mer tid.
så. det var min helg. vad har ni gjort?
aa säger hör du ljuden från förr på msn. det är precis det jag gör.
när jag gick på mellanstadiet var jag. liksom många andra. en riktig sucker för pojkpop i alla dess former. det var back street boys. och five. och take five. och westlife. och the moffatts. och framförallt hanson. och allt vad som nu fanns. då och då smög det sig in helt annan musik. green day till exempel. som ju faktiskt var riktigt bra då. och ugly kid joe. minns ni dem? sen blev det lite offspring. och millencolin. det var väl ett tidigt tecken på vilken musik jag egentligen gillade. även om det nu ändrats en hel del genom åren. men man måste ju lägga grunden någonstans.
det. och den. som fick mig att inse vad bra musik egentligen är. var en kille i min systers gymnasieklass. mathias. när jag gick i åttan fick jag låna en cd av honom. som lite kom att förändra mitt liv faktiskt. det låter väl lite överdrivet. men faktum är att det är sant. albumet jag fick låna heter deluxe. och gruppen better than ezra. är det någon mer än jag som lyssnat på dem genom åren? jag kom att tänka på dem precis nu. och insåg att jag inte lyssnat sen jag hade skivan. tur att spotify finns. för jag har försökt ladda hem dem förut. men bara hittat en låt. eller två.
annat är det idag. nu strömmar låtar som good. in the blood. cry in the sun. och porceline ur högtalarna. lyssna framförallt på den sistnämnda. tack usa för all alternativ rock ni skapar.
och för slurpee. och travel jug. och great faces great places. det gjorde vår resa.
jäddrans vad rent och fint det är här. det luktar riktigt gott. och mina hårstrån (jag måste verkligen klippa mig) ligger inte längre över hela golvet.
imorgon kommer våra nattduksbord. och min fina fåtölj. och en massa annat bra. men viktigast av allt är. att imorgon kommer mamma.
det kan ha något att göra med att jag storstädat idag.
men jag vet inte.
skulle åka och handla lite nu hade jag tänkt. men mina bilnycklar är borta. undra vem som har dom i jackfickan.
...
men en promenad har ingen dött av.
allvarligt talat. det är inte svårt att ta bort snön på bilens lyktor. det tar inte lång tid. och det är inte jobbigt.
det är heller inte svårt att blinka när man kör ur en rondell. halva jävla befolkningen (nittio procent här nere) verkar ha missat den lilla detaljen på körskolan. den om var bilens blinkers sitter. det är den där spaken till vänster om ratten. den är till för att visa övriga trafikanter vad du har planerat.
och den är fan inte trasig på så många bilar.
er hjärna verkar dock vara det.
ärkepuckon.
karlar köper blommor av två anledningar. att de gjort något dumt. eller att det är alla hjärtans dag. oftast av den förstnämnda anledningen.
ibland önskar jag lite att jag var ensam. allt är så mycket enklare då.
inte så himla jobbigt. och krångligt.
varför är det bara småstadsbor som inte förstår håll till höger. och varför är det jag som måste anpassa mig. när det är dom som gör fel. jag är ingen storstadsbo. men inte heller pucko.
håll till höger. man gör allt åt höger. utom omkörningar. man kör till höger. man står till höger i rulltrappan. viktigt. och man går till höger. det kvittar vad ni säger. vi bor i sverige. jag trodde det var allmänt känt.
losers.
en flummig grej hände härom dagen. eller veckan kanske. hur som helst. jag såg nåt gammalt avsnitt av spårlöst som gått (går?) på fyran. och bara ett par dagar senare kommer personen in på jobbet. tänkte hälsa först. men insåg sen att det inte var någon jag kände.
det är en lite obehaglig känsla det där. ni vet när man känner igen någon. men man vet inte från var. ska jag hälsa eller inte? känner jag personen? extra jobbigt kan jag meddela att det blir när man bott på åtskilliga platser i sitt liv. det finns så många att välja på. så många människor man träffat. nåväl.
det är ju i alla fall bättre att hälsa än inte alls.
det är ju sol ute. och snön smälter så sakteliga. jag gillar det. inte för att jag inte gillar snön. men för att jag gillar våren lite mer. åtminstone när den börjar närma sig.
hur kan man låta bli att gilla solen. när snön sakta smälter men gruset ligger kvar. när fåglarna börjar vända hemåt. och man istället får vakna till ljudet av fågelkvitter. och inte av att vinden viner mellan huskropparna. när knopparna på träden börjar träda fram. när man kan gå ut med en tunnare jacka. när man får ta på sig sina sneakers igen. när hela livet känns som om det börjar på nytt.
våren tvåtusentio. jag tror den blir riktigt bra.
sitter vid köksbordet. dricker en kopp kaffe. väntar på tvätt. v åkte precis iväg för samling och match. jag kör lite pyssel idag. sånt där som man inte hinner med andra dagar. eller som man inte orkar med snarare.
det har blivit mycket musik de senaste dagarna. det har varit lite brist på det tidigare. kan dock bero på att jag inte riktigt haft något ställe att spela den på. men nu så. ser fortfarande fram emot den eventuella spelningen med 30 second to mars i mitten på mars. hoppas på att n vill följa med mig. och att någon kan jobba mitt pass på torsdagen. dagen efter konserten. men det löser sig nog.
har gått och blivit mer eller mindre besatt av one tree hill. en serie som ju gått föralltid på tv. och jag har aldrig riktigt gillat den. och aldrig heller kollat. men i brist på annat bestämde vi oss för att se hela serien från början. det blir ju liksom lite annat då. och som alla vet så är det ju peyton som äger. nåväl. nu är jag beroende. igen. och dessutom väldigt sugen på att fortsätta med mitt målande. och tecknande. det kommer. snart så.
jag vet att ni har hört den. och den är nog till och med en aning kommersiell. men det är okej. jag lever med det. för att den är så förbannat bra. ibland kan dom. knäppisarna väster om oss. härlig pop.
sen är det en annan sak också. jag har ju skrivit här någon gång. att rise against känns safe. safe på det sätt att de aldrig kommer spelas på varken rix fm eller mix megapol. tror ni inte nötterna på våra kommersiella radiostationer lyckas rota fram den enda "ballad" som rise against har gjort. och slängt in den på topplistan.
näe. usch.
valentine's day är ju en film man måste se när den kommer ut. varenda skådis är med i den. det kan ju inte gå fel.
som ni kanske förstår är jag ledig idag. därav inläggsbomben i bloggen.
nu blir det tacos med flickor.
min första lediga dag på länge. och den måste såklart börja überpissigt. och ni vet ju alla hur dagen brukar bli när den börjar på ett sätt. konstigt nog brukar den fortsätta i samma spår. men jag får väl se till att det inte blir så.
kanske ska börja med lite musik. det var längesen. tro det eller ej.
vill inte ha mer snö nu.
fick ett mail av en viss någon. som jag sade upp kontakten med i våras. och det var väldigt ömsesidigt. denna någon hörde av sig när jag kom tillbaka från usa i höstas. jag ignorerade det. man måste ju vara konsekvent. speciellt när det kommer till personer som mer eller mindre kväver en. som tar all ens energi. och som suger musten ur allt. nu har jag fått ett mail till. men jag tänker fortsätta vara konsekvent. för jag orkar inget annat.
g har tagit bort mig på facebook. vad hände där? jag förstår verkligen ingenting. dessutom hade jag tänkt ta bort honom först. det stör mig att jag inte hann. men jag fattar inte. vad är motivet till det? att han la sig i något han inte har att göra med. det är anledning för mig. men vad har jag gjort? nä. folk är bra jävla konstiga.
är sjukt trött. har verkligen jobbat häcken av mig den här helgen. och det är inte slut än. lång dag imorgon också. men. positivt. jämna veckor är lika med korta veckor. imorgon börjar årets andra jämna vecka. och det i sin tur betyder att jag har fyra och en halv lediga dagar. det behövs kan jag säga.
nu ska jag återgå till mitt te. min hockeymatch. greek. och min ostfralla. sen kan det hända att det blir lite slösurf också. men det återstår att se.
puss.
åh hej o hopp. här var det ett tag sedan man var. mycket som har hänt. och mycket som händer. eller det är i alla fall fullt ös. som min bästa syster sa. det är mycket annat som tar upp min tid just nu. som inte har med datorn att göra.
vi har ju bott i kollektiv om fyra i ett par veckor nu. i fredags tog kärleken slut och m och s valde att lämna oss. nu bor de i en egen nyproducerad lya. jag och v hjälpte dem att flytta ut och in. sen har vi flyttat in oss själva i helgen. det kommer bli riktigt fint här. på fredag kommer vår finfina soffa som vi inhandlade förra fredagen. ja oj vad fint det kommer bli.
kommer ni och hälsar på eller?
så. nu är man alltså sambo. på riktigt. för första gången. för oss båda. det känns skönt. och tryggt. och alldeles underbart.
jag är glad.
gör ett receptsök på limelaxpasta hos arla.se. så. sjukt. gott. ett litet tips bara.
i övrigt ber jag om ursäkt för den dåliga uppdateringen. jag jobbar och har inte riktigt kommit in i rutiner ännu. dessutom är vi fyra personer i hushållet just nu. så det är inte prio ett att hänga vid datorn.
ikväll firar jag. vi. ett år. eller egentligen imorgon. men då jobbar jag. så vi firar en dag för tidigt. men ändå inte en dag för tidigt.
älska.
