mIN LÅT.

Det finns så mycket att förlora, mina drömmar är så stora. Här är gatorna
alldeles för små. Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé,
det är för sent ändå". Mina chanser blir allt färre, och mitt tvivel bara värre.
På kafé finns ingen hjälp att få. Klådan bygger bo och jag får ingen lugn och ro,
här ser jag tågen komma och gå och all min trygghet stramar allt för tätt inpå.
Det isar och det bränns och jag letar efter gråa dagars skäl att skynda på.
Jag vill byta planet. Hjärter Dam, jag vet hur det känns.

Det finns en fagrare glans, någon annanstans. Jag får hoppas som om himlen fanns,
och tro och be att det ska gå. För jag får ingen tröst, av min inre röst.
Den vill knäcka mig varenda höst och gråa dagar skyndar aldrig på.