eN LÄXA ATT LÄRA.

for a few precious moments i'm back in old texas, under a high sky, where all things are again possible and the wind blows free.

jag vill bara säga ett par saker. det lönar sig att resa. det lönar sig att vara trevlig mot folk (även om det ofta är roligare att vara otrevlig). det lönar sig att vara framåt och outgoing. det lönar sig sedan att hålla kontakten med personer man träffat på sina resor. de kan komma att vara till stor nytta i framtiden. om man vill.

som förra året när vi var på road trip i usa och canada. då fick vi bo hos min kompis doug. en kille jag träffade på vår tågluff två år tidigare. han bjöd oss även på världens godaste mat genom tiderna.

den här gången är det bara jag får nyttja min vän. och det är inte doug den här gången. men en vän som jag, även han, träffade på tågluffen 07. han är en ganska krävande person. eller nej. det är inte rättvist. men han är ganska mycket. men otroligt härlig. jag var den i vårt resesällskap som orkade med honom. jag är den som höll kontakten med honom. jag är den som han kom och hälsade på i oslo. jag är den som han skickar bilder till på sin underbart söta dotter och familj.

och jag är den som han precis bjudit att komma till austin, texas i oktober. inga kostnader. han har verkligen bjudit mig. bjudit. det gillar jag. så den tolfte oktober åker jag till texas. jag kommer hem igen den tjugonde. och jag ska ha det så bra.

så. summan av kardemumman. eller kontentan av detta är. håll för guds skull i era reskontakter. det finns inget bättre sätt att resa än att utnyttja varandra. det finns inget bättre sätt att resa än med de människor som befinner sig på platsen i vardagen. de kan mest. vet mest om området.

tänk på det här när ni är ute och far.