jUBILEUM IGEN.

så var det dags för blogginlägg nummer 555. femhundrefemtiofem. fivehundred and fifty five. fint det. jävligt fint faktiskt.

blev lite sentimental och nyfiken på vad som skrivits under dessa tidigare 554 inlägg. bläddrade därför bakåt i bloggen och började läsa. det är helt underbart. varenda liten grej jag skrivit om minns jag in i minsta detalj. det har ju bara gått drygt ett och ett halvt år sen jag började. men ändå. det är kul. jag skulle nog kunna sitta hela dagen och bara läsa om mina bravader.

det märks att jag gått och blivit en del i ett par. även om jag personligen tycker att jag inte är den mest pariga personen man kan tänka sig. så märks det ändå. på mitt sätt att skriva. på vad jag skriver. och på vad jag hittar på. jag var lite mer brutal förr. lite mer ärlig. kanske lite vildare. men jag är ännu samma jag. samma person. samma sis. bara i en annan roll. en roll som jag trivs väldigt bra i. även om den faktiskt kunde varit ännu bättre. men det blir det. den roll som faktiskt tog sin början [här]. "man vet ju aldrig hur det slutar". näe. det såg ju ut att skita sig totalt. undra vad jag hade gjort nu då. undra var jag hade varit. jag hade antagligen flytt igen. jag är bra på det.

men istället gav jag mig fan på hur det skulle bli. och nu sitter jag här. i mitt happy ending. jag har citerat det här förr. men det tål att citeras igen. för det är sant. och jh är utan tvekan den klokaste vännen jag har.

everything ends well. and if it isn't well it hasn't ended.

jag är så otroligt nöjd med mitt liv. verkligen.