pOLITIK OCH ANNAT.

jag kan hata dina åsikter men är beredd att gå i döden för din rätt att framföra dem.

röda människor är så förbannat enkelspåriga. det är de som har problem att acceptera andra människors åsikter. för enligt dem är alla som tycker annorlunda än de själva bara dumma i huvudet. det är svårt att ha en politisk diskussion med någon som tänker rött. med vissa undantag förstås. jag har några vänner som inte är hopplösa trots allt.

men. förstår ni vad jag menar? de har svårt att argumentera. kanske för att alla argument redan är tagna. och eftersom det är ett uråldrigt synsätt skapas det heller inga nya argument. det blir samma visa varje gång. och i brist på argument får man ta till andra metoder. som typ våld.

någonstans får man väl ändå se de politiska åsikterna i form av en cirkel mer än i form av en linje. för syndikalisterna ligger inte längs åt vänster och därmed så långt från fascisterna man kan komma. de ligger snarare ovanpå varandra. i en fånig liten hög. längst bak i mitten av den politiska cirkeln. sedan drar de två åt olika håll och möts längst fram i mitten av cirkeln i form av miljötänkande liberalister.

vad jag egentligen ville komma fram till är att det är minst lika jävla fult att vara röd som blå.

jag tycker någonstans i mitt röda hjärta att kommunismen är en fin tanke. men den funkar inte. och har aldrig gjort. och det viktigaste av allt i hela det här resonemanget är ju faktiskt följande.

man tänker inte med hjärtat. vi har något i vår kropp som kallas för hjärna. den kan vara bra att använda ibland.

en tanke bara. från hjärnan.