dET ÄR DAGS NU.

i've got my heart set on anywhere but here.

idag har jag vad som skulle kunna vara sveriges blötaste ärm. det är en perfekt blandning av snor och tårar. eller ja. om jag ska vara helt ärlig så har det faktiskt torkat in nu. men den har varit blöt. oj så blöt.

jag har för längesedan lovat mig själv att jag ALDRIG (versaler!) någonsin ska må som jag gjorde den där våren igen. aldrig. och nu sitter jag ändå där. och en ny vår stundar. men jag vet vad som håller på att hända. jag känner igen symptomen. och en jävla tur är väl det. synd bara att det redan gått så långt som det gjort. det skulle ju inte få hända igen. men som sagt. jag vet vad det är. och nu får det fan vara nog. jag har satt mig själv i sista hand alldeles för länge nu. jag har tappat bort mig själv. tappat gnistan och inspirationen. och det viktigaste i livet är att må bra.

jag stöter bort de som betyder mest för mig. för att jag själv mår dåligt. det funkar inte. jag måste ta tag i mig själv. komma tillbaka. och det är det jag tänker ta tag i nu. för det här går inte. och har inte gjort på väldigt länge. jag måste göra det här nu. för min skull. för vår skull. vi kommer inte klara oss annars. jag kommer gå under. och jag kommer ta med mig honom i fallet. det är dags nu. det är det sundaste alternativet.

vad klyschigt allting blev nu. det var ju inte meningen. jag försöker igen.

jag mår som en påse skit. och det är dags att göra något åt det nu.