mISSFÖRSTÅND.

if i seem to boast more than is becoming, my excuse is that i brag for humanity rather than for myself.

om det nu råkar vara så att någon tog illa upp av mitt inlägg om min resa. att/om jag på något sätt fick det att låta som om det bara är jag i hela VÄRLDEN som lyckas skapa kontakter när jag reser. eller att det bara är jag i hela världen som är utåtriktad och framåt.

jag menade det hela som en uppmaning. till dem som kanske inte har gjort någon stor resa ännu. att ta chansen att prata med folk. umgås. skapa kontakter. ta vara på dessa sen. och utnyttja varandra. det är det bästa man kan göra. jag har ju även bott hos vänners vänner när jag varit ute och rest. jag har utnyttjat andras kontakter. det är inte bara jag som kan skaffa vänner. det var absolut inte så jag menade. men eftersom att det är min blogg. så skriver jag om mitt. enkelt.

menade ju inte att verka skrytig. eller dryg.

skulle jag aldrig vara.

hÄLSOSAMT.

nu är det vardag igen. det känns faktiskt ganska bra. då har man inte tid att tänka på så mycket annat än middag och ta ut soporna.

det kanske är hälsosamt.

men inte lika hälsosamt som min semester i oktober.

tjo.

eN LÄXA ATT LÄRA.

for a few precious moments i'm back in old texas, under a high sky, where all things are again possible and the wind blows free.

jag vill bara säga ett par saker. det lönar sig att resa. det lönar sig att vara trevlig mot folk (även om det ofta är roligare att vara otrevlig). det lönar sig att vara framåt och outgoing. det lönar sig sedan att hålla kontakten med personer man träffat på sina resor. de kan komma att vara till stor nytta i framtiden. om man vill.

som förra året när vi var på road trip i usa och canada. då fick vi bo hos min kompis doug. en kille jag träffade på vår tågluff två år tidigare. han bjöd oss även på världens godaste mat genom tiderna.

den här gången är det bara jag får nyttja min vän. och det är inte doug den här gången. men en vän som jag, även han, träffade på tågluffen 07. han är en ganska krävande person. eller nej. det är inte rättvist. men han är ganska mycket. men otroligt härlig. jag var den i vårt resesällskap som orkade med honom. jag är den som höll kontakten med honom. jag är den som han kom och hälsade på i oslo. jag är den som han skickar bilder till på sin underbart söta dotter och familj.

och jag är den som han precis bjudit att komma till austin, texas i oktober. inga kostnader. han har verkligen bjudit mig. bjudit. det gillar jag. så den tolfte oktober åker jag till texas. jag kommer hem igen den tjugonde. och jag ska ha det så bra.

så. summan av kardemumman. eller kontentan av detta är. håll för guds skull i era reskontakter. det finns inget bättre sätt att resa än att utnyttja varandra. det finns inget bättre sätt att resa än med de människor som befinner sig på platsen i vardagen. de kan mest. vet mest om området.

tänk på det här när ni är ute och far.

pYTTSAN.

okej. nu är det allvar. kan någon vara så snäll och lösa mina problem och hitta svaren på alla mina frågor?

det är inte roligt längre.

bULLSHIT.

jag gillar inte riktigt fredagen den trettonde. jag tror inte på den. det finns ingen som har mer otur den dagen än någon annan. problemet är att just denna dag letar folk efter fel. det gör de inte annars.

så. i don't believe in it.

oRKESLÖS.

jag tror att jag sakta men säkert håller på att bryta ner mig själv. inte fysiskt. nej om det ändå vore så väl. men psykiskt. jag mår egentligen inte dåligt. men jag har ingen lust. ingen lust till någonting. jag som annars är ganska utåtriktad. och nyfiken. och ivrig på att leva. missförstå mig rätt nu. leva vill jag såklart. men det här med att känna sig levande. det är ju lite av min grej. var finns det nu?

jag vill bara vara lycklig. och levande. och entusiastisk. och passionerad. och. ja. mig själv igen helt enkelt.
men hur ska man göra när man inte vet vad man vill. när man inte vet vad det är som får en att må sådär oförskämt bra som alla egentligen förtjänar. nästan alla i alla fall.

jag känner mig så trött. på allting. utmattad. gnistan är borta. eller den här nog snarare gömt sig. jag ska bara se till att hitta den jäveln igen. jag har inte ens lust att gå och gå. jag fastnar i soffan. jag är så less på att inte ha någonting. ingenting som är mitt. det är precis så det känns här nere. jag har inget hem. ingenting är på mina villkor. jag vill bara bort.

men vart? och till vad?


return to days when you knew you still felt alive.

eN PLAN.

Terminal 5.
1/10.
That's where I wanna be.
Det här måste kollas vidare på.