varning för ras.

förlåt om jag är bitter och cynisk. men du vet hur det kan vara. ja du. finns det något bättre att bittra till än lars winnerbäck. jag tror inte det.

hatar att vara sjuk. det tär på mitt psyke. jag blir sådär äckligt lipig som jag bara inte klarar av att vara. det besvärar mig. jag vet inte hur jag ska bete mig. dålig dag detta. och så borde jag skrivit klart min rapport till engelskan. men icke. dumma sis. dumma allt.

sen tycker jag inte heller om att tänka. det är överskattat. bättre att handla utan att tänka. men idag har jag tänkt. som ett undantag då. ska inte göra det mer. men det är sjukgrejen som gör det. allt påverkar mig. jag är lättretlig. och känslig. och allt det där. och så tänker jag såklart bara på en massa dåliga saker. jag känner mig vilsen. vad håller jag på med? vart ska jag? vad vill jag? när ska jag nånsin veta någonting. det är kanske dags att ta tag i sitt liv snart. jag har ju all tid i världen. men det som oroar mig är att jag inte har den minsta aning om vad jag vill med mitt liv. och med ingen aning menar jag verkligen INGEN aning. och så börjar jag tänka igen. jag vill inte det egentligen. men så går det. egentligen är det ju ingenting. det vet jag. jag vet också att om ett par dagar när jag är frisk igen. då kommer allting vara precis lika bra som alltid. med allt. fast om jag ska vara helt ärlig så har det varit ungefär likadant sedan i fredags. vissa saker som händer påverkar allt annat också. och jag vet inte ens varför jag skriver om det i bloggen. för det är så jävla fånigt. och värdelöst. ungefär som personen som lyckades påverka mig.

jag hatar dig för det. du är dum och dryg. och äckligt självgod. och jag kan inte för allt i världen förstå varför jag ens låter dig påverka mig. skit är vad det är.

god natt.