bÅTSNACK.

vad är egentligen grejen med att det är lättare att skriva när man är bitter? visst, man har såklart mer att säga, mer att klaga på. men varför känns det som att man är klokare? och varför blir det en annan kvalitet på det du skriver? jag är inte speciellt bitter just nu. därav kvaliteten på detta. jag är inte bitter. bortsett från det faktum att det precis rusade förbi två snorungar här, något som jag har väldigt svårt för. snorungar menar jag. men det kan jag bittra över en annan gång.

ibland funderar jag på att bli seriös. skaffa mig ett kontorsjobb. köpa en lägenhet. och en kaffebryggare med timer. kanska skaffa ett visitkort. och bläckpennor med mitt firmanamn på. ni vet, såna man kan beställa hemifrån. sluta lyssna på omogen gladpop från gbg och istället börja lyssna på vuxen musik som anastacia och il divo. oh, en bakmaskin ska jag ha också. och en gps i bilen. vem försöker jag lura? jag har ju inte ens en bil. attans också. men vet ni vad?

jag gillar min solskenspop från götet. jag gillar texter som handlar om att hänga med ralle, jerka, säffle och dom eller om att dricka folköl på en bänk. jag gillar att flytta runt, att inte ha något fast jobb. jag gillar att ligga i gräset och skrika ikapp till johnny deluxe. jag gillar mitt vanliga kaffe. och de där pennorna med firmanamnen på är något jag bara plockar på mig på arbetsmarknadsdagar eller mässor på universitetet. jag älskar min blogg och komer troligtvis aldrig ge upp den. jag gillar att dricka cocktails (läs: groggar) i timmar och göra dumma bus. allt det där jag skrev innan, är det verkligen något man måste ha för att klassas som vuxen? vår generation jobbar ju inte så. problemet är ju dock att det är den föregående generationen som dömer oss. men är det verkligen så farligt? vem lever du för egentligen? dig. dig. dig. glöm aldrig det.

oj vad djupt allting blev nu. jag som inte ens är bitter. det måste vara havsluften. det är nästan vuxenpoäng på det här lilla inlägget. vad gör vi åt det?

köttsaft. det är ett ganska äckligt ord.