skulle varit på hockey med p ikväll. det blev inget med det. nu vill vi hitta på någon form av aktivitet utanför lägenheten. men vad gör man i den här hålan en torsdagkväll som inte inkluderar ohumant stora utgifter eller fylla? jag vet fan inte. jag börjar seriöst tröttna på det här stället. det har ingen själ. inte ens en liten.
nu ska jag psykbryta i min säng.
den här är till min underbara bror och syster. det är ingen musik någon av dem gillar. bara jag. men budskapet står för allt.
i will never let you fall. i'll stand up with you forever. i'll be there for you through it all. even if saving you sends me to heaven.
♥
29. translate the following sentences:
(...)
(a) det danska ölet exporteras till många länder.
(b) till och med det danska ölet jag har smakar bättre.
söndag igen. den här veckan har verkligen bara passerat. ganska meningslös vecka. jag har inte gjort någonting som jag borde. riktigt dåligt faktiskt. sen har jag också konstaterat att jag börjar bli sliten. jag orkar inte kalasa så mycket längre. eller så beror det på att jag inte sover ordentligt. det blir det ändring på nu. powernappa skall jag göra. men först. söndagsblogg.
veckans låt. less than jake - the rest of my life. kanonbra låt med ett kanonbra band. till och med videon är bra. allt är bra. usa kan musik.
veckans ord. förnedra. mest för att ordet användes i en något felaktig situation i fredags. förklaring kommer nedan.
veckans i-landsproblem. diverse matrester som fastnar i tänderna. popcornskal bland annat. jobbigt är det.
veckans pryl. myspace music. bara sjukt bra helt enkelt.
veckans citat. det här gör du med x när ni har sex. FÖRNEDRA! jag, v och vänner spelar alias och allas hjärnor funkar inte på samma sätt. tydligen. ordet var pumpa.
veckans parentes. måla tatueringar med spritpenna är ingen bra idé om man vill behålla lakanen någorlunda rena.
veckans bubblare. veckans tema. som har varit musik. jag har varit nere i en musiksvacka ett tag nu. men denna vecka har präglats av musik som attan. mycket punk och rock. har upptäckt ett par tre nya band och återupptäckt ett gäng gamla. kärlek.
jag undrar en sak. vad kallar man sin partner när man pratar om honom i tredje person? allt låter liksom fel. min partner. låter alldeles för styvt (ursäkta den fantastiska ordvitsen). min kille. det blir lite högstadiet. min man. kan lätt misstolkas. min pojkvän. lite för pluttinuttit tror jag. min grabb. njae. inget passar liksom. jag står därför fast vid min karl. men det går ju inte att säga i seriösa sammanhang.
har ni några bra förslag?
det är lite som att det inte finns några bra ord för det manliga verktyget. inte för det kvinnliga heller för den delen. men det är en diskussion vi kan ta en annan gång.
så har man skrivit tenta. gick långt över förväntan. men jag gick (som vanligt) inte in med inställningen att klara den. och det håller jag fast vid. men jag är nöjd ändå. sen ringde mamma och frågade hur det gått. och jag försöker förklara att pluggandet inte gått bra. jag har bara läst tre av de sju kapitel jag skulle läst. har liksom inte kommit in i det ordetnligt. svårt att förstå om man är mamma.
men nu är det helg. och jag ska ladda om mina batterier. nåt är ju tydligen fel så jag ska försöka lösa det inom det närmaste. ikväll blir det middag som (förhoppningsvis) skall innehålla ett par vuxenpoäng. åtminstone under kvällens första del. sen räknar jag med att det kommer sluta som alltid. inte så vuxet.
saffransaioli here i come.
vad gör jag med mitt liv egentligen? jag visste att det skulle gå upp för mig så småningom. att jag inte har en aning om vad jag håller på med. alltvarligt talat. jag sitter i en lägenhet jag inte känner mig hemma i. bor i en stad jag inte gillar. läser en kurs bara för att. jag är ingen student. det funkar bara inte. jag gillar det inte. jag klarar inte deadlines. blir stressad av tentor. och kastar bort halvår efter halvår. tusenlappar efter tusenlappar. på vadå? ingenting. jag börjar verkligen få framtidsångest. inte för att jag är stressad inför att bli vuxen. eller för att jag har prestationsångest. men för att jag inte kan se mig själv någonstans. verkligen ingenstans.
jävla skitdag.
jag börjar till och med tappa tron på mina egna drömmar, bara för att jag inte kan sätta dem i perspektiv. jag ser det liksom inte hända. vad hände egentligen med min ambition, som jag värnat så varmt om? jag har ingen lust att hitta den i lost and found, tillsammans med alla andras krossade jävla drömmar. den hör liksom inte hemma där. men ibland undrar jag, var tog den vägen? fan vad svårt det är. en dag kommer verkligeheten och ger dig en ordentlig käftsmäll för att sedan sparka undan allt under dina fötter. och du faller. men ni kan ge er fan på att jag ska ta mig upp igen. frågan är bara vart jag ska.
jag kan ju inte bara stå här.
jag lever inte. jag hatar att inte leva. jag glider bara med. månaderna rullar på, en efter en. jag avskyr när tiden bara går. och jag vet att det bara är jag själv som kan ändra på det. men det är så svårt när man inte vad vad eller vart man vill. och då skaffar man istället ett "under-tiden-projekt", där man "får någonting gjort" under tiden man funderar på vad man egentligen vill göra. men vad är värdet av det hela?
allt går tillbaka till den där förbannade våren. man kan inte leva i det förflutna. det konstaterade jag här senast för några timmar sedan. men det är väl själva fan att man inte ska kunna släppa vissa saker. vissa minnen etsar sig fast och vägrar att släppa. det är inte det att jag vill bli av med mina minnen. men jag vill inte leva i dem. jag vill inte leva i tron att det kommer bli som förr. för det blir det aldrig. det är passerat. jag måste också sluta älta, precis som så många andra. men sen gör man vissa smågrejer som får en att minnas hur förbannat bra det var allting. egentligen borde jag bara tänka tillbaka på det som något bra som en gång var. och njuta av det. men just nu känns det bara som om jag har tappat allt fotfäste. det är den där jävla verklighetens fel. och ingenting blir det av den. dagar blir till veckor. veckor till månader. och allt jag kan tänka på är att jag inte längre minns hur det är att känna sig levande.
visst finns det saker jag skulle kunna göra. men jag kan inte bara sticka iväg längre, inte som jag kunde förut. jag har någon att ta hänsyn till nu. någon som jag gillar att ta hänsyn till. men det är svårt som tusan alltså. och allt kostar pengar. jag har inga pengar. jag har skulder. jag är skyldig staten över hundratusen spänn. och vad har jag lånat dem till?
jag har också tappat min förmåga att prata med människor. inte i allmänhet eller om vardagliga och smått oseriösa saker. jag är fortfarande lika social och lättsam. men när det kommer till känslor och problem, då stänger jag av. jag blir besvärad och vill helst inte prata om någonting. det bästa sättet att få veta vad som försigår i min skalle nu för tiden är att läsa det jag skriver här. och inte ens det är klart nog.
vad fan gör man.
det förflutna är bara ett minne. framtiden bara en fantasi. det är bara i nuet vi verkligen lever.
tänkte bara säga det.
som vi alla vet är jag en kvinna (?) med stor uppskattning vad gäller listor. i alla dess former. sedan jag (tydligen) har lagt ner min musikblogg och istället publicerar allt under denna kategori i den här bloggen istället, kommer här en lista på de tio bästa albumen som släpptes under 2008. läs. undersök. kommentera. och njut.
höll ju nästan på att glömma. idag är et ett helt år sedan jag blev färdig med reseledarutbildningen. det innebär också att min blogg snart firar ett år.
det ni.
söndag igen och sis bloggar live från sveriges (och världens) bästa och största ö. ibland har storleken betydelse. jag har varit hemma i dagarna fyra och trots de tråkiga omständigheterna har helgen varit riktigt bra. begravningen i fredags var otroligt vacker. det var jobbigt, det ska jag absolut inte sticka under stolen med. jobbigast var det att föra blicken till aa, men ändå kunde man inte låta bli. det måste kännas så fruktansvärt. men som sagt, en vacker begravning och en väldigt bra dag. trots allt. vissa människor betyder allt för en. min familj och aa är de som varit viktigast denna helg. nu blir det söndagsblogg.
veckans låt. imperiet - som eld. riktigt grym text. snyggt erotisk.
veckans ord. gutt. för att det är ett gutt ord.
veckans i-landsproblem. när osten blir så liten att man inte kan hyvla den längre. den bara korvar liksom bara ihop sig. fruktansvärt jobbigt.
veckans pryl. kärlek. det blir ingen fysisk pryl den här veckan heller.
veckans citat. jag tror inte ett skit på den där jäveln. aa uttrycker klart vad han anser om prästens skitsnack.
veckans parentes. livet kan ta slut väldigt tvärt.
veckans bubblare. veckans godaste gärning. jag får skjuts från oskarshamn till växjö i kväll. han är en riktigt klippa den killen. har jag alltid tyckt.
sen blir det nu ett litet ord på vägen. fånga dagen mina vänner. uppskatta allt ni har. hela tiden. imorgon kan det vara försent.
en lista på några av svenskans mysigaste ord. enligt mig. jag gillar ord. vissa äckligt givna. andra inte.
pollen. vanilj. rullgardin. skuldra. nysnö. rastlös. frost. antikvitet. regnbågsklubb. evolution. taxameter. kryptisk. ambivalent. mimik. kommunikation. bevattning. tystnadsplikt. vardagslyx. tidningsbokstäver. minneslucka. aveny. hallon. morgondimma. fönsterbläck. fingertopp.
ja jag kan nog hålla på i all evighet. evighet. ett ord som absolut platsar på listan. men mitt absoluta favoritord är trots allt ett ord som egentligen inte finns på svenska.
sommarfågel.
vad är egentligen grejen med att det är lättare att skriva när man är bitter? visst, man har såklart mer att säga, mer att klaga på. men varför känns det som att man är klokare? och varför blir det en annan kvalitet på det du skriver? jag är inte speciellt bitter just nu. därav kvaliteten på detta. jag är inte bitter. bortsett från det faktum att det precis rusade förbi två snorungar här, något som jag har väldigt svårt för. snorungar menar jag. men det kan jag bittra över en annan gång.
ibland funderar jag på att bli seriös. skaffa mig ett kontorsjobb. köpa en lägenhet. och en kaffebryggare med timer. kanska skaffa ett visitkort. och bläckpennor med mitt firmanamn på. ni vet, såna man kan beställa hemifrån. sluta lyssna på omogen gladpop från gbg och istället börja lyssna på vuxen musik som anastacia och il divo. oh, en bakmaskin ska jag ha också. och en gps i bilen. vem försöker jag lura? jag har ju inte ens en bil. attans också. men vet ni vad?
jag gillar min solskenspop från götet. jag gillar texter som handlar om att hänga med ralle, jerka, säffle och dom eller om att dricka folköl på en bänk. jag gillar att flytta runt, att inte ha något fast jobb. jag gillar att ligga i gräset och skrika ikapp till johnny deluxe. jag gillar mitt vanliga kaffe. och de där pennorna med firmanamnen på är något jag bara plockar på mig på arbetsmarknadsdagar eller mässor på universitetet. jag älskar min blogg och komer troligtvis aldrig ge upp den. jag gillar att dricka cocktails (läs: groggar) i timmar och göra dumma bus. allt det där jag skrev innan, är det verkligen något man måste ha för att klassas som vuxen? vår generation jobbar ju inte så. problemet är ju dock att det är den föregående generationen som dömer oss. men är det verkligen så farligt? vem lever du för egentligen? dig. dig. dig. glöm aldrig det.
oj vad djupt allting blev nu. jag som inte ens är bitter. det måste vara havsluften. det är nästan vuxenpoäng på det här lilla inlägget. vad gör vi åt det?
köttsaft. det är ett ganska äckligt ord.
så. nu har jag packat väskan full med mörka kläder. och ska snart bege mig till bussen. som ska ta mig till bussen. som ska ta mig till båten. som ska ta mig till bilen. som ska ta mig hem. lång väg det där. och dyr! de har höjt busspriserna. vilket innebär att min bussresa kommer att gå på nätta etthundrafemtioen spänn. och båten på etthundratjugofem. var finns logiken? jag fattar inte. och det firar jag med ett pepparkakshjärta. eller fyra.
sitter och lyssnar på imperiet. påminner om mellanstadiet. eller högstadiet. eller båda delar faktiskt. otroligt bra musik är det i vilket fall. just nu är det saker som hon gör som rullar. det är troligtvis en av de vackraste låtar som någonsin gjorts i svensk musikväg. lyssna om ni inte gjort det förut. det hör till allmänbildningen. det är kultur. och jag gillar det såklart.
nu till något helt annat. layouten på bloggen får nog stanna kvar trots allt. min älskade bror fick mig att inse hur fin den ändå är. det ska bli härligt att träffa honom igen. och min kära syster. vi kommer alla samlas hemma på ön under helgen som kommer. aa kommer också. det var länge sen vi sågs. önskar det var under roligare omständigheter bara. men ibland är livet som det är. man får väl försöka se det positiva i situationen trots allt.
så. igår var jag då i åseda för att träffa mina nya svärföräldrar och. hör och häpna. gå på hockey. ja ni läste rätt. jag har blivit hockeyänka. min man ägnar sitt liv åt hockey fem dagar i veckan. och vad som är ännu märkligare är att jag tyckte det var riktigt kul. dock vann de matchen med hela 6-0. detta innebar ju såklart att stämningen var på topp efter matchen. jag är glad för det. arga hockeymänniskor är inget jag trånar efter. så att säga. så nu är jag en del av en hockeyfamilj. väldigt otippat må jag säga. men det var väl kanske min tur nu. till familjeträffandet då. det gick riktigt bra. tror jag åtminstone. det kändes bra. dumt att skrämma upp sig själv med sånt där. så länge man är en social och trevlig person brukar det inte vara några problem. och det vet vi ju alla att jag är.
nu blir det mer imperiet. ibland önskar jag att jag var född tio eller tjugo år tidigare. eller trettio till och med. jag tror det var ganska gött att växa upp på sextio- och sjuttiotalet. åttiotalet också för den delen. ska se om jag kan hitta dom kallar oss mods nu. har ni sett den? en fantastiskt bra dokumentär. se den. lika given och lika mycket kultur som imperiet. jag älskar att sitta och lyssna på pappas historier om hur de lånade bilar i hässelby. eller hur de var ute och jagade brudar inne i stan. eller hur de gömde braj för morsan och farsan. eller hur de käkade krita i skolan bara för att slippa sjunga på musiklektionerna. min pappa är kult.
ta din gamla cigarett och cykla till bahamas för fan asså.
riktigt knackig vecka alltså. med vissa undantag. men en del problem har jag haft. mest med mig själv. men nu är det snart ny vecka. och nya tag. idag är jag mest nervös. åker till åseda och ska träffa mina nya svärföräldrar. återkommer om det. nu. söndagsblogg.
veckans låt. almedal - ett oskrivet brev. den är given. en låt som är så fantastiskt underbar att jag inte ens vet hur jag ska förhålla mig till den. kärlek.
veckans ord. nais. det är inte najs. och inte nice. utan nais.
veckans i-landsproblem. jag måste snart formatera om datorn. så segt.
veckans pryl. musikbloggar. ingen direkt pryl. men jag gillar det.
veckans citat. bättre en ranglig bardisk än ett fast förhållande. klockrent.
veckans parentes. slask suger.
veckans bubblare. veckans vardagslyx. som blir lördagens långfrukost med amerikanska pankakor. bacon. ägg. färsk frukt. och bubbel med lite passionsfruktjuice till. det är vad jag kallar frulle.
nu är jag färdigskrivet. riktigt gött. ska ta mig en tur bort till campus nu. printa och lämna in. sen har även jag helg.
men jag glömde skriva en sak förut. angående musikrecensent-grejen alltså. jag tror verkligen det skulle vara något för mig. jag älskar att skriva och är faktiskt riktigt duktig på det. och nej. när jag skriver seriösa grejer konstruerar jag inte minimala meningar. jag lämnar inte ute allt vad versaler heter. och jag överanvänder inte heller punkter. sånt hör bara bloggen till. sen älskar jag ju musik. och är även ganska kunnig på området. både i teorin och praktiken. och sist men inte minst. jag älskar ju att ge kritik. vilket vissa kanske vet av olika anledningar. både positiv. negativ. och konstruktiv.
i would make one hell of a music critic.
okej. det här är precis vad jag inte ska göra idag. blogga. jag har lite för mycket annat att ta tag i. bland annat mitt lilla english paper som skall vara inne idag klockan arton. men jag löser det. ska bara skriva en liten sak här först.
recensent. det känns som ett yrke för mig. det har jag tänkt länge. men sen hamnade man i byggsvängen istället. vilken miss. men det är inte försent att ändra på det. jag har ju redan bytt inriktning en gång. engelskan kan väl kanske vara ett steg på vägen. men recensent alltså. syrran kom med förslaget att jag skulle bli krigsreporter för ett tag sedan. varför inte tänkte jag. men recensent alltså. där kan man ju kombinera allt man är bra på. nästan åtminstone. dock skulle jag aldrig kunna recensera böcker. jag klarar inte av att läsa sånt jag måste. som när vi skulle läsa vägen till jerusalem på gymnasiet. min hjärna vägrade. så jag totalsågade boken i en citatrecension. och fick högsta betyg.
musikrecensent. jag behöver det.
visst är det väl härligt när man vaknar med en känsla av vemod. man har drömt nåt riktigt dåligt. och känner att dagen kommer bli sådär knackig som dagar kan vara ibland.
visst är det väl en härlig känsla att vakna med. jag gillar det i alla fall.
inte.
förlåt om jag är bitter och cynisk. men du vet hur det kan vara. ja du. finns det något bättre att bittra till än lars winnerbäck. jag tror inte det.
hatar att vara sjuk. det tär på mitt psyke. jag blir sådär äckligt lipig som jag bara inte klarar av att vara. det besvärar mig. jag vet inte hur jag ska bete mig. dålig dag detta. och så borde jag skrivit klart min rapport till engelskan. men icke. dumma sis. dumma allt.
sen tycker jag inte heller om att tänka. det är överskattat. bättre att handla utan att tänka. men idag har jag tänkt. som ett undantag då. ska inte göra det mer. men det är sjukgrejen som gör det. allt påverkar mig. jag är lättretlig. och känslig. och allt det där. och så tänker jag såklart bara på en massa dåliga saker. jag känner mig vilsen. vad håller jag på med? vart ska jag? vad vill jag? när ska jag nånsin veta någonting. det är kanske dags att ta tag i sitt liv snart. jag har ju all tid i världen. men det som oroar mig är att jag inte har den minsta aning om vad jag vill med mitt liv. och med ingen aning menar jag verkligen INGEN aning. och så börjar jag tänka igen. jag vill inte det egentligen. men så går det. egentligen är det ju ingenting. det vet jag. jag vet också att om ett par dagar när jag är frisk igen. då kommer allting vara precis lika bra som alltid. med allt. fast om jag ska vara helt ärlig så har det varit ungefär likadant sedan i fredags. vissa saker som händer påverkar allt annat också. och jag vet inte ens varför jag skriver om det i bloggen. för det är så jävla fånigt. och värdelöst. ungefär som personen som lyckades påverka mig.
jag hatar dig för det. du är dum och dryg. och äckligt självgod. och jag kan inte för allt i världen förstå varför jag ens låter dig påverka mig. skit är vad det är.
god natt.
det här är kärlek. såna här saker får mig i extas. det är allt jag behöver. inget mer. bara det här.
jag fäller en liten tår. sluter ögonen. och bara njuter.
näsborre är faktiskt ett ganska fult ord. kom att tänka på det alldeles nyss. borde finnas ett bättre ord.
den här veckan har jag nog förlorat mer blod än jag gjort i hela mitt liv. helt sinnessjukt. vi behöver kanske inte gå in på detaljer. men allvarligt.
det här är fan inte okej. leona lewis i all ära. men när folk gör covers på låtar jag gillar. då klickar jag.
kalla mig konservativ. eller vad ni vill. men viss musik rör man inte. speciellt inte bra musik. slakt kallas det. jag gillar det inte.
en annan sak som jag börjat hata lite i smyg nu. är inga mindre än the killers. jag har fullkomligt älskat dem sen tvåtusenfem. och nu har de blivit en komerciell grupp som spelas på både mix megapol och rix fm. som jag i övrigt också hatar. sluta stjäla min musik. jag har redan dissat takida. de var ju bra nollfem nollsex nånstans. sen läste de upp sommarkrysset. och släppte curly sue till äcklig kommerciell radio. typ ett och ett halv år senare också. ja. nu är jag faktiskt bitter.
i just threw up a little bit.
samtidigt som.
lasse s.
