nog med pessimism. nu är jag trött på det. hepp.
ibland gör jag konstiga saker. ofta på impuls. som den gången i våras. när jag släppte in fredrik i lägenheten klockan nollfyrafemtiosex. för att han hade låst sig ute. klant.
eller som igår. när jag inte satte foten utanför min lägenhet på hela dagen. förrän klockan nollettfemtioett. satte mig på cykeln. och försvann ut i höstmörkret. varför sitta och vara ensam för sig själv. när man kan vara det ihop. ibland är det tervligt att ha någon som snarkar en i örat. för när allt kommer omkring. så är tvåsamhet trots allt bättre än ensamhet.
No comments:
Post a Comment