aldrig nöjd.

jo jo. då var det dags för mig att fara iväg. igen. min rastlösa själ tycks aldrig få ro. det kanske är komiskt för vissa. men en sak ska ni veta. det är sjukt jobbigt. kan ni tänka er hur det känns att aldrig någonsin kunna koppla av. aldrig. någongsin. att alltid längta bort. att aldrig trivas där man är. man kan inte fråga mig efter en vecka. eller två. eller ens en månad. om det jag gör känns bra. om jag trivs. för svaret blir alltid ja. men sen. ett tag senare. bestämmer min lilla hjärna att jag ska tänka om. för egentligen. vill jag ju inte vara här. jag vill ju dit bort. eller där jag var förut. eller. eller. eller. jag ska tala om för er att det är ett problem för mig. jag mår dåligt av det. tro inte att jag vill vara såhär rastlös. nej då. jag vill känna att jag hittat mitt. men det gör jag inte.

dock kan det ju vara så enkelt att jag helt enkelt inte hittat det ännu. men måste jag fara omkring som jag gör för det. på ett och ett halvt år har jag bott på fem olika ställen. och då snackar vi inte bara fem olika lägenheter. nej då. fem olika STÄLLEN. tre olika länder. på ETT OCH ETT HALV ÅR. det är verkligen inte okej.

tror ni jag har hittat hem. att jag funnit ro i min själv. nej då. icke. jag ägnade dock en tanke åt detta igår när jag gick hem. jag skyller på singellivet. eller. inte singellivet (vad nu det är). utan det faktum att jag är singel. jag har ingen som håller ner mig på jorden. jag kanske behöver nån som kan fänglsa mig. och faktiskt se till att jag stannar på ett ställe i mer än fem månader. det är ju inte så att det går dåligt. det jag gör. eller att jag misslyckas. tvärtom. men jag tröttnar bara. eller så tänker jag för mycket.

nu kanske ni tycker att det här är ett lyxproblem. att jag kan fara omrking som jag vill. men det är det inte. det är bara jobbigt. vad ska jag göra.

nu ska jag dock bara hem till mamma och pappa. men ändå.

snälla hälp mig.