om fjorton minuter är det den femtonde september. om fjorton minuter är det måndag. om fjorton minuter skulle jag behöva ta mig till bromölla. det är inte ens långt dit. om fjorton minuter var det tre år sedan. om fjorton minuter var det tre år sedan jag förlorade dig. tre år sedan vi förlorade dig. jag grät. jag grät varje dag. jag gråter ännu när jag tänker på dig. varför är livet så orättvist? jag saknar dig. vi saknar dig.
jag skulle verkligen behöva ta mig till bromölla. jag har inte varit och hälsat på dig sen maj tvåtusensex. det är två och ett halvt år sedan. varför har jag ingen bil? och inga pengar. jag vill ju åka. det är din treårsdag. och jag kan inte ens förmå mig att hälsa på. jag känner mig som världens sämsta person. jag är världens sämsta person. snälla förlåt mig. jag saknar dig.
jag kan inte låta bli att tänka. om. om. om. man ska inte tänka så. men tänk om. tänk om jag aldrig. tänk om du aldrig. tänk om dom aldrig. tänk om vi aldrig. då hade det aldrig hänt.
du finns i mitt hjärta. i våra hjärtan. för alltid. det vet du.
som alltid relaterar jag till musik. du får dom här låtarna av mig.
det liv är icke längst. som längst har varat. den levat längst. som fyllde livet bäst. den är ej rikast. vilken mest har sparat. nej den är rikast. som har givit mest.
vi minns dig med glädje.
bromölla. den 15 september 2005.
No comments:
Post a Comment