pOST.

idag tittade jag mig i spegeln för första gången klockan tolv. trots att jag gick upp klockan nio. det var dock lika bra. att gå och lägga sig nyduschad är ju götteskönt. men det är ingen hit på morgonen efter alltså. nåväl. jag är ändå ensam hemma och har inga som helst planer på att visa mig för världen. tror jag.

idag känner jag mig extra ensam och eländig. det kan vara en post-malmö-feeling kanske. var nere på en kortvisit i helgen. och som vanligt har det varit helt fantastiskt bra. jag har skrattat så mycket. och dansat så mycket. malmö har alltid varit snällt mot mig. oavsett om det varit år 2004. eller 2007. eller 2011. det är lite av en tillflyktsort för mig. en asyl. ibland behöver jag andas. och räddas. och rädda andra.

men idag är det jag som behöver räddas lite extra mycket. jag längtar bort. jag saknar usa. jag saknar min familj.

jag är inte deppig. inte ledsen och nere. jag är bara ensam och eländig. jag tänker dessutom för mycket. det har jag alltid gjort. dock har jag äntligen slutat leva i dået. men jag längtar fortfarande bort. det är skitfint väder ute. men. nä.