gEEK.

känsliga läsare varnas.

på riktigt alltså.

jag har gått och blivit sådär töntigt förälskad. ni vet. när man inte kan tänka på något annat än fluffiga moln och rosa fjärilar. nej okej. riktigt så är det kanske inte. men på ett ugefär. ni vet den där pirrkänslan. och lyckan man känner. blotta tanken på det får en att le sådär fånigt stort. och man kan inte sluta. jag är nykär skulle man kunna säga. himlen känns lite blåare (trots ihärdiga moln). gräset är lite grönare. och syrenerna doftar lite mer nu än de gjorde när de var nyutslagna. jag kan inte fokusera på någonting. varje sekund känns som en evighet när jag är ensam. när det är vi går tiden så fort. nu är det snart sommar. det blir en lång sommar. men solen ska skina starkare. och vattnet kommer svalka lite mer än vanligt.

nej. jag är inte sarkastisk. jag är fullt allvarlig. jag är mer förälskad nu än vad jag någonsin varit. i vad som just nu betyder lite mer än allt annat för mig. känslan är svindlande stor.

kanske beror det på solen. kanske beror det på vetskapen att vi kommer vara långt ifrån varandra. länge. till och med på ganska obestämd tid. kanske beror det på att läget håller på att förändras. jag vet inte. det känns bara bra. men bakom den trygga känslan om oss vilar en osäkerhet. en vetskap om att det inte kommer bli som förut. det kommer inte bli som det varit nu. men jag orkar inte tänka på det nu. det är ett senare problem. nu är det vi. och det är vi i fyra dagar till.

jag är fortfarande inte sarkastiskt. jag skulle kunnat vara det. och skrivit att det är jag och min tv. men det är inte så. det är vi. han och jag. v och m. jag är en tönt och jag står för det. jag får det. och för att vara helt ärlig så önskar jag att det var han och jag som skulle bo tillsammans i höst. och inget annat. får man önska det?

kärlek.