det här är den sämsta sommaren hittills. SÄMSTA. hur löser man det? nu är den snart slut i alla fall. om en vecka sticker jag till min andra ö. sen åker jag till malmö. jag räknar med en bättre höst. hösten är min grej. sen får man väl kanske ta nya tag nästa sommar.
imorgon jobbar jag min sista dag. sen blir jag officiellt arbetslös. det känns fint.
alla har vi våra gränser och där gick fan min. toppolitiker i detta sjåpiga land, det kanske är dags att agera snart och inte vara så jävla mesiga? ni kan ta er jävla solidaritet och stoppa upp den i arslet! och integrationen också.
ger man sig på min familj eller mina vänner. eller egentligen vem som helst som inte förtjänar det. då ska man tamejfan straffas.
hoppas du blir påkörd av pendeltåget och ett med spåren din jävla fitta.
och en grej till. det här med longboard. jag gillar det inte. det funkar bara inte. jag gillar surfing. jag gillar skateboard. jag gillar snowboard. men med longboarden gick någonting fel. felet är att ingen jävel använder skiten!
mååh, här går jag i min vintage-t-shirt och bär på min longboard. BÄR. jag har aldrig sett någon åka longboard. jo kanske en. går det att åka på dem? eller finns det två varianter kanske. en för downhill. eller åtminstone som man åker på. och en annan som är mer bärvänlig. den förstnämnda använder man. den varianten är mycket sällsynt i stadsmiljö. den sistnämnda är däremot mycket vanlig. den bär man liksom bara runt på. sen kan man (om man vågar) lägga ner den lite mjukt på trottoaren efter det att man korsat gatan gående. och kanske ta ett par sparkar eller tre. sen måste man ta upp den igen.
kan det vara så?
jag hatar modegrejer. några i alla fall.
man kan göra så här.
men det här går också bra.
edit. till den sista bildens försvar så är det faktiskt sand där hon står. det är svårt att åka i sand. tror jag.
förresten ja. på fredag åker jag och hälsar på v. det var ganska längesedan vi sågs nu. på fredag kommer även p hit. hon stannar ett par dagar. så jag hinner träffa henne när jag kommer tillbaka. p är en av de bästa människorna jag vet. hon är liksom en person som man bara måste älska. jag har aldrig träffat någon som inte gillar henne. tuffast på södermalm. no doubt! dessutom har hon funnits i vår familj länge. sedan försvunnit. och nu kommit tillbaka.
i dag blev det också impulsbestämt att min m kommer hit och hälsar på i slutet på juli. vi har alltid brukats sett varje sommar. men nu var det längesedan. hon blev mamma förra sommaren. till två tokiga killar. nu ska hon ta semester från livet i två dagar och komma hit. underbart.
och förresten igen. zia ringde häromdagen. han bor i texas och har precis blivit pappa för andra gången. han är så himla roligt. en riktig sverigefantast. på grund av (eller tack vare) detta har han valt att döpa sin dotter till svea och sin nyfödda son till finn. det är bara så roligt. anyway. hans favoritband ska på en liten sverigeturné i november. så han ringde och frågade om jag ville se dem i lund tillsammans med honom. hell yeah svarade jag. älskar att han åker från texas bara för det.
jag har för goa vänner alltså.
och så tog jag tydligen semester från bloggen. det verkar höra sommaren till.
i går släppte alkaline trio nytt album. inga egentliga nyheter där. eller man har faktiskt tagit med två helt nya låtar. men i övrigt är det bara ett gäng favoritlåtar i ny tappning. och vilket underbart album. ibland behöver man lite un-plugged och akustiskt. det är snyggt. enkelt. lite så där lagom melankoliskt fast ändå inte. och riktigt bra helt enkelt. så kolla upp. damnesia.
det var egentligen inte det jag skulle skriva. jag utlovade ett inlägg om pest eller kolera. men det får vänta ytterligare. jag vill bygga upp någon form av längtan och höga förväntningar. och sen. när ni minst anar det. då kommer det. pest eller kolera.
i går hade jag en riktigt rolig kväll här hemma tillsammans med mor. tillsammans med far. och tillsammans med grannen g. vi åt god mat. drack gott vin. och gick hela adelsgatan ner vid middagsbordet. pratade om allt och alla och framförallt om vilka butiker som legat var under åren. som ni säkert förstår hade jag inte fullt lika mycket att tillägga i diskussionen när vi började på femtiotalet. men jag älskar att höra mina föräldrar berätta om allt de varit med om. mammas familjehistorier (ofta får man inte höra de barnförbjudna äventyren hon varit med om. men ibland slinker något ut.). pappas alla konstiga historier. hans uppväxt och ungdomsår är helt fantastiska. speciellt när han berättar det.
jag hoppas att jag själv kommer ha lika mycket att berätta om när jag blir äldre. men om jag känner mig själv och mina vänner rätt så borde det inte vara något problem. god natt.
imorgon ska jag skriva ett inlägg om pest eller kolera. men i kväll är jag lite för trött. så håll till godo.
